Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Portolankartornas uppkomst. Ett svårlöst historisk-kartografiskt problem, av C. Björkbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PORT o LAN K ART OR
1500-talet finnas även spanska, portugisiska,
franska och arabiska portolankartor.
Bland mängden av
italienska portolankartor förtjäna
nämnas, utom de ovannämnda
Carte pisane, de kartor, som
mellan 1311 och 1321 utfördes
av Pietro Vesconte i Genua
och Venedig, den anonyma
portolano
Laurentiano-Gad-deano från 1351 (en atlas,
innehållande bl. a. en högst
märklig karta över Afrika),
arbeten av Grazioso
Benin-casa, Battista Agnese samt
av medlemmar av familjerna
Maiolo, Freducci, Oliva m. fl.
Den katalansk-mallorquinska
kartografskolans förnämsta
representanter äro Angelino
Dulcert, Peire Rossell samt de judiska
kartograferna Abraham och Jafuda Cresques
(den senare även med namnet Jaume Ribes
som konvertit), mästarna till den
praktfulla Karl V:s katalanska atlas från omkring
1381. Portugisernas största namn är
kartograffamiljen Homem. I Frankrike fanns vid
mitten av 1500-talet ett livligt centrum för
porto-lantiUverkningen i Dieppe och Le Havre.
Under 1500-talets senare hälft inträder för de
italienska portolankartornas vidkommande en
tillbakagång. Man nöjer sig i allmänhet med att
slaviskt kopiera äldre förlagor. Trots att tryckta
sjökartor vid denna tid började utgivas, fanns i
södra Italien och särskilt på Sicilien en
omfattande portolantillverkning, som fortsatte ända
fram till slutet av 1600-talet. De tryckta
sjökorten hade tydligen svårt att stå sig i
konkurrensen. De konservativa sjömännen sågo med
misstro på dem och höllo strängt fast vid de
gamla handritade kartorna.
De utomitalienska portolankartorna erbjuda
i stället med 1500-talet nytt intresse, då de upp-
taga och bearbeta de stora geografiska
upptäckternas nya resultat.
Världskarta från 1047. Efter K. Miller, »Mappae mundi».
Antalet bevarade portolankartor är rätt stort
och torde uppgå till inemot tusentalet. 1882
utgav Uzielli-Amat en förteckning över de
italienska portolankartorna, vilken upptager
430 nr. Sedan denna tid har emellertid ett
mycket stort antal framdragits, framför allt ur
italienska och franska bibliotek och arkiv.
I svenska samlingar finnas endast några få
exempel på dessa kartor. Uppsala
universitetsbibliotek äger en osignerad portolankarta, som
av A. E. Nordenskiöld dateras till 1400-talet men
som säkert torde vara av senare datum. Kungl.
Biblioteket äger en liten, mycket vacker
porto-lanatlas av Battista Agnese från omkring 1541.
En annan atlas av samme kartograf tillhör det
Mörnerska biblioteket på Espelunda. I
Skoklostersamlingen, nu deponerad i riksarkivet,
finnas en praktfull portolanatlas, signerad
Geor-gios Calapoda 1552, en spansk från 1540-taIet
samt en anonym, grovt tecknad portolankarta
från slutet av 1500-talet. Slutligen finnes i
privat ägo en karta, utförd av Giovanni Oliva
i Livorno 1632.
393
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
