Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Johann August Sutter. En amerikansk pioniär, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANN AUGUST SUTTER
Fort Sutter. Teckning från år 1846.
om han verkligen härstammat från Sverige är
icke lätt att säga (i Ernst Skarstedts
innehållsrika bok om svenskarna i Kalifornien nämnes
han i varje fall ej). Han kallade sig enligt
uppgift doktor, men var denna lärdomstitel
förvärvats är ej heller bekant. Att det var vid
något svenskt universitet synes dock knappast
sannolikt.
Sutters rike växte och konsoliderades under
årens lopp allt mer och mer, och till slut satt
äventyraren bokstavligen som enväldig monark
eller snarare patriark i ett välde, som med
avseende på både areal och naturrikedomar var
många europeiska furstendömen vida överlägset.
Att Kalifornien 1846 erövrades av Förenta
Staterna föranledde ingen väsentligare förändring
i hans läge. Han hissade tvärtom med glädje
stjärnbaneret på sitt fort och saluterade med
sina gamla uttjänta kanoner så grundligt, att
fönstren i fortets alla byggnader sprungo i
stycken.
Det var icke någon politisk regimförändring,
som skulle spoliera Sutters livsverk. Mot en
dylik hade han möjligen kunnat hålla stånd,
men mot det öde, som överväldigade honom
under hans senare år, stod han, liksom vilken
annan som helst skulle ha gjort, fullständigt makt-
lös. Redskapet vid
störtandet av Nya Helvetien var en
mormonemigrant vid namn
John Marshall, som anställts
av Sutter för att bygga en
kvarn vid floden några
kilometer från Sutters fort. Då
han fått sitt arbete färdigt,
fann han sig av praktiska
skäl nödsakad att något
fördjupa kvarnrännan, och
under detta arbete fann han i
sanden en mängd korn av
en gul metall, som han strax
misstänkte vara guld. Han
begav sig genast till Sutter,
som såg saken pessimistiskt och sade: »Är
detta guld så går allt fan i våld» (»allés
zum Deifel», som han på sin Baseldialekt
uttryckte sig). Alldeles oförberedd var han
visserligen icke, ty den ovan omtalade
svensken Sandels hade redan 1843 meddelat
honom, att Sacramentofloden i sitt övre lopp
var guldförande, ehuru enligt hans
uppfattning det eventuella utbytet av vaskningen
icke skulle motsvara arbetskostnaderna. Nu
däremot tedde sig saken i ett helt annat
ljus: de jättelika vinstmöjligheterna lågo
i ett ögonblick klara för allas ögon. Till en
början sökte Sutter hindra upptäcktens
offentliggörande, men detta visade sig omöjligt, helst
som han själv betänkligt brast i fråga om den
överenskomna tystlåtenheten. Det kritiska
ögonblicket kom, när en pratsam forman på
krogen i Fort Sutter beställde en flaska
brandy och betalade den med en guldklimp.
Nu var det omöjligt att hejda rörelsen. Var och
en som kunde röra en spade lämnade sitt arbete
och tog vägen till Sacramentos floddal, där
snart tusenden och åter tusenden av äventyrare
strömmade samman. Städerna i Kalifornien
avfolkades, en fjärdedel av invånarna i San
Francisco lämnade staden för att gräva guld, skör-
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
