- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
424

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Missionskonferensen i Tambaram. 69 nationer representerade av närmare 500 deltagare, av Gustaf Lindeberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TA MBARAMKONFERENSEN

enhet. Även om en verkligt organisk union
mellan kyrkorna för ögonblicket måste te sig
som en drömbild, har man dock stora
möjligheter att snart nå fram till en etapp på vägen
dit: samarbete i fråga om de talrika och
brännande missionsproblemen.

En fråga, som på alla missionskonferenser
varit föremål för undersökning och debatt, är
den om kristendomens förhållande till de
ickekristna religionerna. Här ha meningarna ofta
gått isär, och de bröto sig ock ganska skarpt i
Tambaram. Somliga forskare gjorde sig till
tolk för den s. k. evolutionsuppfattningen,
d. v. s. den åskådningen, att även i de
utom-kristna religionerna finnas glimtar av den
gudomliga uppenbarelsen, varigenom inom dessa
religioner möjliggöres en gradvis skeende
ut-veckhng uppåt, som till sist utmynnar i
kristendomen. Andra däremot — och det var i
Tambaram särskilt de tyska och holländska
teologerna — menade, att »Kristus är revolutionära
och att kristendomen alltså kräver en radikal
brytning med det gamla. Bland de unga
kyrkornas representanter voro meningarna delade.
En radikal flygel i den indiska kyrkan anslöt
sig till den förstnämnda åskådningen och ville
låta kristendomen framstå som en hinduismens
fullbordan. Andra däremot och bland dem
Kagawa avvisade varje uppfattning, som kunde
leda till religionssynkretism, och hävdade alltså,
att de utomkristna religionerna inte finge
betraktas som »läromästare» till Kristus utan att
kristendomen kommer med något absolut nytt,
som icke kan förenas med något i de gamla
religionerna. Givetvis kunde de indiska
kristnas ställningstagande förklaras av deras starka
nationalistiska inställning, som manar dem till
pietet även mot det religiösa arvet. Till något
resultat i frågan kom man icke: saken
överlämnades till närmare utredning.

Vi ha flera gånger nämnt »de unga kyrkorna»
och antytt, att det förnämligast var hänsynen
till dem, som föranledde konferensens förläg-

gande till Östern. Redan i Jerusalem 1928 stod
frågan om dessa kyrkor i förgrunden, och man
kan nog säga, att den dominerade i Tambaram.
Utvecklingen inom dessa kyrkor tenderar mot
full självständighet gentemot »moderkyrkorna»
i Västerlandet, och denna strävan påskyndas
av de nationella rörelserna i missionsländerna.
Men en för tidig självständighetsförklaring
kan för en sådan kyrka bliva vansklig nog. Den
kanske då förlorar möjligheten till åsyftad
fostrande inverkan på det folk den tillhör. För
missionen är det angeläget att å ena sidan
kunna så snart som möjligt lämna dessa kyrkor
åt sig själva men att å andra sidan tillse, att de
äro andligt och ekonomiskt rustade att på egen
hand fortsätta det en gång av utlänningar
påbörjade kristna arbetet. På
Tambaramkonfe-rensen kimde man mer än någonsin förut
konstatera, att de unga kyrkorna hade förträffliga
representanter och ledare, vilket allt lovade
gott för deras framtid. Samtidigt var man dock
på det klara med att mycket fattades, framför
allt beträffande kyrkomas prästerskap. Även
om åtskilliga finnas, vilka i fråga om bildning
och karaktärsutrustning gott uthärda
jämförelsen med sina ämbetsbröder i Västerlandets
kyrkor, gäller det dock om många, att de
icke äro tillräckligt kvalificerade för sitt kall.
Deras antal är ock alltför ringa. Om missionen
drager sig tillbaka, skulle ju såväl
församlingsvården som den viktiga fortsatta expansionen
vila på de unga kyrkorna, och för de flesta av
dem skulle detta för närvarande vara omöjligt
just på grund av fåtalet väl rustade präster.
Det var också bland dessa kyrkors
representanter en allmän övertygelse, att missionärerna
ännu länge borde stanna kvar och att deras
antal t. o. m. måste ökas.

Dessa unga kyrkor böra icke bliva rena
kopior av de västerländska. De ha rätt till egna
uttrycksformer i fråga om lära, kult, arkitektur,
musik o. s. v. Även dessa frågor voro uppe på
Tambaramkonferensen, och såvitt man kan se,

424

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free