- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
446

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Cypernsamlingarna. Sveriges mest betydande antikkollektion, av Alfred Westholm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

CYPERNSAMLINGARNA

olika storlek. Föremålen av järn, brons samt
mynt äro inemot 2 000 i antal, medan Sverige
av de c:a 900 guldsmycken, som anträffades,
vid uppdelningen erhöll 340. Vidare räknas
närmare 1 000 andra småföremål av olika
material, mest sigill, skarabéer etc. Otaliga
flintredskap och omkring 5 000 lådor
krukskär-vor öka ytterligare denna samling. Detta är
alltså själva föremålen. Dessutom tillkomma
emellertid expeditionens kartor, fotografier
och anteckningar samt avgjutningar och
modeller etc.

Har då ingenting gjorts för att bereda
samlingarna ett bättre öde? Först och främst
måste här nämnas en stor och märklig
utredning i frågan, utförd av 1935 års
museisakkun-niga (Statens Offentliga Utredningar 1936: 44).
Utredningen leddes av statssekreterare Börje
Knös; övriga sakkunniga voro
riksantikvarien Sigurd Curman och lektor Ivan Pauli,
med amanuensen Curt Nordwall som
sekreterare. Denna utredning mynnade ut i ett
berömvärt förslag att sammanföra ett
flertal samlingar från Medelhavsländerna och
Främre Orienten till en enhetlig
museiorganisation. De ifrågavarande samlingarna voro
Egyptiska museet, Cypernsamlingen,
Asine-samlingen, vissa delar av Nationalmusei
antiksamling och slutligen de iranska samlingarna.
Vissa av dessa samlingar äro kanske rätt
obetydliga i och för sig, men sammanförda till ett
enhetligt museum under en enhetlig
organisation, skulle de utgöra en verkligt slagkraftig
institution med uppgifter riktade såväl utåt
som inåt. Genom denna statliga central skulle,
såsom de sakkunniga tänkt sig, alla våra små
utgrävningsexpeditioner få fast bakgrund och
kontakten lätt kunna uppehållas med alla
världens arkeologiskt arbetande länder, vidare
skulle härigenom stora besparingar kunna
göras i fråga om tjänstemän, utrustningar,
publikationer av de vetenskapliga arbetsresultaten
o. s. v. Vad å andra sidan institutionen skulle

betyda för undervisningen i Sverige, för
organisationer sådana som Arbetarnes
bildningsförbund, för skolor och imiversitet är kanske ännu
mera uppenbart. Att hela denna viktiga del av
museiarbetet måste förkvävas är kanske den
mest beklagliga sidan av de nuvarande
lokalförhållandena. Som det nu är, kan man verkligen
fråga sig om Sverige, f. ö. så fattigt på
antiksamlingar, har råd att låta alla dessa samlingar
ligga outnyttjade för undervisningen.
Museisak-kunnigas betänkande mynnade ut i ett förslag
om en ny museibyggnad för de nämnda
samlingarna och för institutionen i fråga, och de
sakkunniga rekommendera en plats i hörnet
av Storgatan och Styrmansgatan i Stockholm,
i direkt anslutning till Statens Historiska
Museum och Vitterhetsakademien. Detta synes
ur alla synpunkter vara en lycklig lösning, men
liksom i fråga om så många andra av statens
utredningar har detta förslag lagts på högen för
fromma önskningar, och »världens ruskigaste
museum» får åtminstone tills vidare bestå.

Under tiden fortgår emellertid arbetet vid
institutionen i den mån så kan ske.
Omständigheterna och de små ekonomiska
möjligheterna ha helt satt sin prägel på detta. Så
småningom har arbetet kommit att uppdelas på
dels det rent administrativa expeditionsarbetet,
vilket på senare år blivit alltmera omfattande,
dels den vetenskapHga verksamheten. Det
administrativa arbetet, vilket framskrider efter
en plan, som tar sikte på förberedelser för
den tid, då ett definitivt museum blir en
verklighet, fördelar sig huvudsakligen på
följande områden: korrespondensen,
katalogise-ringen, bildarkivet och konserveringsarbetet.
Redan på ett mycket tidigt stadium visade
Cypernexpeditionens korrespondens en
tendens att svälla ut. Sedan den
vetenskapliga publikationsverksamheten kommit i gång
i Sverige och mera fasta förhållanden i
museiarbetet kunnat skapas, har
korrespondensen emellertid blivit mycket omfattande, så

446

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free