Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Jylländskt bondeliv under äldre järnåldern. Omläggning av jordbruket under inverkan av klimatförsämring, av Gudmund Hatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JYLLÄNDSK J ÄRN ÅLDER
dena vid den tid den förhistoriska odlingen
försiggick. I enstaka fall finnes en gammal
alv-bildning under åkerjorden, ett vittnesbörd om
att de forntida bönderna här uppodlat ett stycke
hed. Men i de allra flesta fall har heden först
infunnit sig, sedan odlingen uppgivits. Jylland
var mycket skogrikare under äldre järnåldern
än senare. Långt ute i Västjylland byggde man
under äldre järnåldern sina hus av gott ekvirke.
Och det var i regel icke hed utan skogsjord
man odlade. Vid Albaek i östra Vendsyssel har
jag undersökt ett fynd av förhistoriska åkrar,
där det icke var heden utan bokskogen, som
tog de öde åkrarna i besittning; först senare
föll bokskogen för storm, och ljungen erövrade
marken. Vindfällena av fallna bokar synas
ännu som karakteristiska ovala upphöjningar,
yngre än åkrarna, som här kunna dateras till
ett tidigt skede av den förromerska järnåldern.
De förhistoriska åkrarna äro i regel låga,
breda fält, sannolikt plöjda i båda riktningar.
Med en årder eller den enkla träplog utan
vändskiva, som är känd från den berömda, i en
mosse i Döstrup, Himmerland, funna plogen,
kunde man icke göra en ordentlig fåra men
rev upp jorden. Man började därför plöja
åkern i två riktningar, och så plöjdes det på
romarnas åkrar, vilket man kan se av de
anvisningar om plöjning, som Plinius gav i 18:e
boken av sin naturhistoria. Men det finns även
bland de jylländska förhistoriska åkrarna en
lång och smal åkertyp, som blott kan ha plöjts
på längden. För denna passar givetvis den i
Tömmerby Mose vid Silkeborg funna plog,
som genom pollenanalys daterats till förromersk
järnålder. Tömmerbyplogen var, som Axel
Steensberg påvisat, en vändskiveplog, sannolikt
med ett hjulställ — världens äldsta hjulplog.
Årdern, som representeras av den likaledes
till förromersk tid daterade Döstrup-plogen, visar
nära släktskap med gamla sydeuropeiska,
främ-reasiatiska och nordafrikanska plogformer och
har förmodligen kommit till Danmark tillsam-
mans med andra element av åkerbrukskulturen,
kanske redan under stenåldern. Men
vänd-skiveplogen är icke någon medelhavsform;
Plinius omtalar den under l:a århundradet e. Kr.
som något nytt, som brukades i det rhätiska
Gallien. Nu veta vi alltså, att jylländska bönder
använde den några århimdraden tidigare.
Tydligen har vändskiveplogen uppstått i ett fuktigt
klimat, där man behövde uppodla naturlig äng
till åker. Här visade sig en årder otillräcklig.
Vändskiveplogen är ett kulturframsteg, som
germanska — eller skola vi säga jylländska? —
bönder gjorde under sin kamp mot järnålderns
barska klimat.
De förhistoriska åkrarna lära oss ett par
väsentliga ting om samhällsförhållandena i
Jylland under den äldre järnåldern. De små
järnåldersbyar, vilkas fattiga grunder vi gräva fram,
voro inga kommunistiska samhällen. Den äldre
järnålderns bönder ägde icke de odlade åkrarna
gemensamt. Vi känna ganska betydande rester
av deras åkersystem; det är alltid oregelbundna
konglomerat av åkrar med olika storlek. Många
omfatta mellan 0,i och 0,3 har, några äro mindre,
ända ned till 0,02 har, några större, intill 0,7 har.
Denna oregelbundenhet i storleken visar, att
det icke kan ha försiggått något mera
regelbundet utbyte av åkrar mellan hushållen. Intet
tyder heller på gemenskap i brukandet.
Åkrarna äro skilda från varandra genom breda,
ouppodlade vallar; de ha alltså plöjts var för sig.
Åkrarna ha uppstått efter hand genom
individuella hushålls arbete under långa tidsperioder.
Härvid hände det titt och tätt, att en åker
delades i två, tre eller fyra lika stora delar. Sådana
jämna delningar finnas i alla betydande
forntidsfynd; de kunna knappast förklaras på annat
sätt än som resultat av arvskiften.
På Skörbsek Hede i norra Himmerland ligga
resterna av en helt liten jämåldersby ännu
synliga, omgivna av tillhörande åkrar. Byn
övergavs under en tidig del av romersk järnålder.
465
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
