Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Oscar I "i armerade penséer". Kring en nyutkommen avhandling, av C. F. Palmstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR I
/’St.?-^–
Karl Johan under rabulistfejden 1838. G. Löwenhielms samling.
såväl som i hans skaplynne», anmärker
Crusenstolpe. Svårt är också att komma
den andre Bernadotten inpå livet, både
som människa och som konung. Intima drag
ur hans imgdomsliv ge oss blott de på god
svenska skrivna breven till chefen för
kronprinsens enskilda stab, Carl Gustaf
Löwen-hielm, denne trogne riddare av den sorgliga
skepnaden. Där avhandlades dagens on dits,
begynnande med spektakler och
teaterkostymer, icke minst för den sköna grevinnan
Löwenhielms räkning, med vilken Oscar efter
svärmeriet för Ebba Frölich inledde en fatal
kärleksförbindelse under sommarsejouren på
Rosersberg 1820. Att elden kom lös i hans
våning i Stockholm betydde älskog, menade
folket, och prinsen erkände, att ordspråket
icke bedrog: »Jag håller allt på med mitt
vanliga levnadssätt, utfarter till Marieberg och
riksdagssamtal, stora middagar hos konungen
med därtill hörande långa eftermiddagar,
bal emellanåt, där jag tager mig min brukliga
regim- och skyldighetsanglaise.» Han var en
»Jean de Paris», som
»tog nöjet, blåste bort dess fradga
och dess nektar drack».
och nådde stadga först på
friarfärden 1822, vilken
ändades av förmälningen med
Josephine av Leuchtenberg,
den ädla, starka karaktär,
som alltsedan, intill det bittra
slutet, skulle stå stödjande
vid makens sida. »Igår
firades hertigens namnsdag på
det mest agréabla sätt»,
berättade prinsen från Eichstädt
den 16 aug. »Om aftonen var
spectacle, La Somnambule,
Joséphine spelte ofantligt väl
hennes röle och jag Gustave
de Mauléon och, vem hade
kurmat tro det, så väl att
flera gräto vid våra ömma scener.» En
varm kärlek fäste snart prinsen vid hans
»lilla söta fästmö», men »ljuvligheterna»
hotade inom kort att bytas i »farligheter».
Hemma i Sverige spriddes anonyma brev,
som hotade kungafamiljen till livet, och
den unga prinsessan varnades för att beträda
Sveriges jord. De »välberäknade
horreu-rerna» vållade stort alarm. »Tala uppriktigt
med hertigen och Joséphine om allt detta»,
manade prinsen Löwenhielm, som då befann
sig i Eichstädt. »Säg dem att ingen fara är
å färde, att några få canailler efter min
lyckliga utländska resa och snart instundande
giftermål hava, förmodligen på badiskt
inflytande [i Baden residerade »fördettingens» [-familj]-] {+fa-
milj]+} försökt den sista ansträngning men att
deras lömska bemödanden skola bli lika
fruktlösa som de dittills varit.» Utan fara kunde
också kronprinsessan, ledsagad av drottning
Desideria, som nu flyttat till Sverige efter
den dyrkade hertig Richelieus död,
landstiga på Djurgården. Med uppbjudande av
alla resurser — »vi äro rasande hederliga och
fattiga», skämtade brudgummen — firades den
Bernadotteska dynastiens första biläger i Sve-
474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
