- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
476

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Oscar I "i armerade penséer". Kring en nyutkommen avhandling, av C. F. Palmstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OSCAR I

tänkte på och framkastade vad som borde
göras under det han sökte att så mycket som
möjUgt avböja de överdrivna åtgärderna,
vilket icke varit bland det lättaste.»

Kronprinsens tvungna overksamhet under
faderns sista år — han tog ofta sin tillflykt till
»det kära fortepianot» — var förvisso prövande.
»I Måndags släpade jag mig upp till
kammarspisningen», berättade ministern i Paris Gustaf
Löwenhielm den 6 aug. 1840. »Efter middagen
drog Brahe biskop Heurlin med sig upp i
fönstret för att lämna kungen full frihet att
taga kål på mig i röda soffan. Samtalet välvde
sig i 1^/2 timma ikring den kända världen,
synnerligast avhandlades barbarstammarnas
immigration i Europa i början av 400-talet.
Först sedan vi uppstått till skilsmässa, frågade
kungen mig lösligen, om jag skulle ha lust
att inträda i conseillen.» Då Löwenhielm ville
avböja, anmodades han — »leider» — att
komma igen dagen därpå. »Nu inträdde
kronprinsen, som då han hörde varom fråga var,
gillade kungens idé och utvecklade med
hänförande skicklighet hurusåsom jag, auctoriserad
av kungen att förständiga mig med ståndens
ledare och i förbättringsvägar förkunna
allehanda angenäma Futura, skulle kunna bli den
centralpunkt som riksdagen beklagligen hittills
saknat.» Förtjust ville Karl Johan ha det
sagda på papperet. »Det var så brått och hett,
att vi sluppo intet med mindre än att vi måste
genast gå över till prinsen och sätta oss till
arbetet, vilket skedde med respective cigarre
i munnen och vid var sin bordsända ...»
Prinsens »lugna och ändå inträngande
desi-deria uppmjukade» Löwenhielms »gamla
hjärta, och med rysning kände jag att kunde
mina betänkligheter hävas, så hängde
porte-feuillen över mig». När Löwenhielm återvände
och begynte läsa upp det gemensamma opuset,
frågade emellertid konungen genast »vad vi
hade laborerat» och ville blott kännas vid att
prinsen och ministern fått i uppdrag att ut-

arbeta det projekterade anförandet till
hemliga utskottet! »Kungen blev mycket ond», och
Löwenhielm fick nu avhöra »utbrott av alltför
rättmätig men leider alltför fruktlös vrede
och bitterhet över riksdagens otacksamma
beteende». Omsider »dimitterades» han »efter 5
timmars strepentz och lidanden, dock mest av
hunger, dignande, och gick så portefeuille-fri
som jag kom till världen, åt i galopp på vår
dubb och satte mig till min ännu icke
påbe-gynta post. Se det kan man kalla att
vällustigt njuta urlov hemma!»

När Karl Johan 1844 låg på sitt yttersta,
hade far och son fullt försonats, och »mycken
ömhet och förtroende» visades av bägge. Om
vi få tro den allvetande postinspektören i
Karlstad, Eric Flach, ropade den döende under
feberyrseln, då han trodde sig omgiven av
mördare: »Oscar, Oscar — vi måste försvara oss!»

Som konung kom Oscar att i mycket sticka
av från fadern: därav ger oss Sven Eriksson
en livlig bild i sin nyligen utkomna fängslande
och omvälvande studie »Svensk diplomati och
tidningspress under Krimkriget» (1939). Sluten
och försiktig, svepte den nye regenten
mystik kring sina planer, ty sålunda riskerades ej,
att ett misslyckande skulle alltför mycket
frappera allmänheten. Förtroende skänkte han på
franskt vis egentligen blott sin maka — »en
mycket högtstående kvinna, vilken bistår sin
gemål i dennes kloka politik ... men icke skall
hejda honom, ifall omständigheterna kräva ett
avgörande steg», enligt C. G. Löwenhielms
mening. På hemliga vägar leddes
oppositionen efter konungens önskningar, och därvid
voro huvudkanalerna främst »konungens byrå»
samt »kamarillan», vilken senare
omhänder-hade de i egentlig mening politiska
propagandaartiklarna. Sträng diskretion iakttogs
beträffande dessas ursprung, men liksom
under Oscars kronprinstid — han debuterade
redan 1820 som polemiker i
Stockholms-Pos-ten — gissade de sluga vem som var författa-

476

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free