Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Atmosfäriska radiostörningar, av Harald Norinder - Det internationella skogsvetenskapliga samarbetet. Skogsunionens verksamhet under senaste decennium, av Sven Petrini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tusendels sekunder ha undersökts, och på bild
10 återgivas originalregistreringar av några
sådana.
Genom speciella undersökningar, vilka den
senaste tiden utförts vid institutet, har det
dessutom visat sig, att störningar finnas i stort
antal med ännu kortare tider. Dessa utbildas
i samband med icke alltför avlägsna åskväder.
På bild 11 återgives ett exempel på sådana
störningar av ultrakort varaktighet, vilka
upptagits vid institutet i samband med en
blixturladdning. I detta fall är hela tidssvepet
endast 60 milliondels sekunder, och man ser av
oscillogrammet, att störningarna ha
varaktigheter på blott några få milliondels sekunder.
Även en störning med längre varaktighet är
synlig på figuren. Den utgöres av den kurva,
som går snett mot den horisontella tidsaxeln
på figuren. Huru en radiomottagare reagerar
för störningar av denna typ framgår närmare
av bild 12. I detta fall ha vi medelst
katod-stråloscillograf helt enkelt registrerat de
störningar, som alstras i högtalaren hos en vanlig
radiomottagare. Hela tidssvepet är i detta fall
8 tusendels sekunder, och vi se, att under
denna tid har mottagaren givit ifrån sig hela
skurar av störningar. Det är alltså icke att undra
på att vi alltid få vidkännas så svåra
radio-störningar, särskilt när blixturladdningar äro
i faggorna.
I sin allmänna struktur överensstämma de
atmosfäriska störningarna med
blixturladdningarna, och man har därmed det påtagliga beviset
för att det är blixten, vilken närmast är
ansvarig för uppkomsten av störningarna. Det
är för övrigt icke att undra på att en blixt
med medellängder på flera kilometer, med
strömmar på upp till hundratusentals ampere
och spänningar på milliontals volt skall ha
förmågan att alstra enorma elektriska störningar
i vår atmosfär.
Huruvida det finns några utsikter, att man
vid rundradiomottagning kan frigöra sig från
de atmosfäriska störningarna, är ännu för tidigt
att yttra sig om — en förutsättning för
besvarandet av denna fråga är, att man i alla detaljer
känner dessa störningars elektriska egenskaper.
Med det arbetet är man, som vi sett, redan i
full gång.
Harald Norinder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
