- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
544

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Svenskt livräddningsväsen. Dess resurser och verksamhetsformer, av Torsten Petersson - Arkeologiska upptäckter i Magellansländerna. En parallell till nordeuropeisk stenålder, av Carl Skottsberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAGELLANSLÄNDERNA

sällskapet i viss utsträckning av leverantörer
erhåller materiel och förbrukningsartiklar dels
såsom gåva, dels till förmånliga priser, fördelar,
som staten icke kan påräkna. Lotsverket får
därför vidkännas jämförelsevis högre
anskaffnings-och driftkostnader för sitt räddningsväsen.

Över huvud torde verksamheten för
räddning av skeppsbrutna vara väl ägnad att
bedrivas i enskild regi. Det är därför att hoppas,
att det mellan lotsstyrelsen och sällskapet
etablerade samarbetet skall kunna fullföljas
och leda till att, i den mån lotsverkets
räddningsstationer bli moderniserade, underhåll och
drift av ytterligare ett antal, måhända samtliga
statens räddningsstationer komma att övertagas
av sällskapet. Torsten Petersson.

ARKEOLOGISKA
UPPTÄCKTER I
MAGELLANSLÄNDERNA.

EN PARALLELL TILL NORDEUROPEISK
STENÅLDER.

I den väldiga patagonisk—eldsländska
skärgården finner man mångenstädes vid
stränderna större eller mindre avskrädeshögar, som
markera de nomadiserande indianernas
boplatser och bestå av otaliga skal av musslor,
snäckor och sjöborrar samt säl-, fisk- och
fågelben, lämningar efter indianernas måltider.
Dessa infödingar tillhöra två stammar,
åluku-lup (alakaluf) i väster och yåmana (yagan) i
Eldslandsarkipelagen. Inom de senares
område, där den i yttre skärgården kolossala
nederbörden raskt avtager österut och
topografien blir gynnsammare, har flerstädes
bebyggelse uppstått; här ligger vid stranden av
Beaglekanalen det argentinska territoriet
Eldslandets huvudstad, Ushuaia, och här ha
tidigare missionsstationer varit belägna. Av
yåmanastammen återstå nu omkring 40 perso-

ner, och troligen kommer den att under de
närmaste årtiondena dö ut. Med älukulup har
tiden farit något mindre hårt fram. I deras
land har ingen fast bosättning uppstått,
emedan förutsättningarna för en sådan saknas.
Indianerna ha dock kommit i kontakt med
passerande fartyg, som på vägen mellan de
chilenska hamnstäderna och Magellansundet tagit
den inre, vida tryggare kanalvägen. Denna
kontakt har visserligen haft ödesdigra följder,
stammens öde är beseglat, men decimeringen
har gått långsammare. Under de arbeten bland
ålukulup, som svenska Magellanexpeditionen
utförde sydvintern 1908, beräknade vi deras
antal till högst 300, och sannolikt äro de ännu
omkring 200. De familjer, med vilka vi
sammanträffade, levde på sina fäders vis,
flyttade från plats till plats och begagnade därvid
den ursprungliga, av hopsurrade grova plankor
förfärdigade kanoten. Två dylika, som vi
funno övergivna, hemfördes; den ena tillhör
Göteborgs museum, den andra Statens
etnografiska museum i Stockholm. De lära vara
de enda, som blivit tillvaratagna.

Naturligtvis ha vi, och andra före oss,
observerat avskrädeshögarna. I de västpatagoniska
kanalerna sågo vi boplatser i användning och
skalhögar växa. Sådana avlagringar brukar
man beteckna med det danska ordet
kjökken-mödding, som ju vunnit burskap i svenskan.
Under den svenska antarktiska expeditionen
sågo vi flera mycket stora, från yåmana
härstammande skalhögar. Vi visste också, att de
innehöllo talrika artefakter, och jag vill
minnas, att jag vid ett tillfälle plockade några
pilspetsar. Ushuaiabor hade grävt fram diverse
föremål. Tyvärr saknade vi under
Antarctic-expeditionen 1902 tid för en närmare
undersökning, och mitt besök i Beaglekanalen 1909 var
helt kort. Men jag har alltid trott, att den, som
grävde ut dessa kulturlager, skulle få lön för
mödan.

Det blev dr Junius Bird från American

544

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free