Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Arkeologiska upptäckter i Magellansländerna. En parallell till nordeuropeisk stenålder, av Carl Skottsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGELLANSLÄNDERNA
Bild 2. Äldre yåmanakultur. I v. kanten fyra bolastenar, t. h. därom två
sänken och under dessa skrapor, i mitten benkniv och fyra prylar, under
dessa prydnader och en kam, i högra kanten harpuner och genomborrade
hängprydnader, i nedersta raden fr. v. slagstenar, skrapa, musselkniv och
brynsten.
mens vatten, och här äro boplatserna talrika.
Artefakterna äro jämförelsevis primitiva och
tillhöra vad Bird kallar skalknivskulturen,
efter den rikliga förekomsten av till knivar
apterade skal av en stor blåmussla. Jämte
stenverktyg finner man här talrika artefakter
av ben, såsom prylar och harpuner med en
hulling (bild 2). Denna kultur synes, om man
bortser från de element, som tillkommo i
post-kolumbisk tid, icke mycket avvika från den
nutida. Av stort intresse är, att Bird kunnat
visa, att kanoter, gjorda av barkstycken,
använts, ty detta är som bekant den för yämana
utmärkande typen. Att denna skulle vara
äldre än brädkanoten, den enda typ, som i
historisk tid påträffats i Västpatagonien, är ju
möjligt. Varför den förra bibehållits av
yåmana är svårt att veta, men den är ju vida
lättare att göra. Att med hjälp av eld,
sten-verktyg och musselskal förfärdiga de långa
plankorna till
ålukulupka-noten har varit ett mycket
drygt arbete. Av intresse är,
att Bird hade tillfälle att se
rester av en dylik kanot,
som påträffats i en kustmyr
på Chiloé.
I Magellansundet ha
kanotindianerna framträngt
österut till de trakter, där
regnskogen övergår i ett
smalt bälte av lövfällande
skog, som snart upplöses och
ersattes av öppen pampa.
Samma gränsområde
uppnådde de genom att
transportera sina båtar över
morkan mellan Obstruction
Sound och Skyring, en led,
som vi undersökte 1908 och
längs vilken färska spår
påträffades i form av
boplatser, där även kanoter byggts.
Den typiska regnskogen ger dåligt material för
båtbygge, medan öster om dess region ingen
brist råder på sådant. I dessa gränstrakter,
såväl vid Magellansundet som i Beaglekanalen,
ha, såsom även undertecknad framhållit,
kanal-och pampasindianer sammanträffat och kunnat
utbyta kulturelement. Att detta verkligen skett
visas till fullo av Birds fynd. Arkipelagen
mellan sundet och Beaglekanalen har å andra
sidan varit en mötesplats för de båda
kanalstammarna.
Beaglekanalen, särskilt delen från
Yenda-gaiaviken t. o. m. Navarinön, är späckad med
boplatser, där Bird gjort några av sina
viktigaste upptäckter i de stora skalbankarna,
som kunna ha en mäktighet av flera meter. Här
äro två skilda kulturer, underst
skalknivs-perioden (bild 2), men jämte de i
Västpatagonien funna föremålen förekomma
stenskra-por av flera slag samt, redan i bottenlagret,
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
