Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Arkeologiska upptäckter i Magellansländerna. En parallell till nordeuropeisk stenålder, av Carl Skottsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGELLANSLÄNDERNA
Bild 5. Patagonisk kultur, tredje perioden. I översta
raden bolastenar av flera typer, därunder en
benskrapa, två skaftade spjutspetsar, skrapspetsar (för
skaft) samt skrapstenar; återstoden de för perioden
karakteristiska skaftlösa spjut- och pilspetsarna.
norr om Magellansundet. Boplatserna äro här
belägna i trånga kanj ondalar, slocknade
små-kratrar och grottor, där materialet bäddats in
i eoliska avlagringar (löss). Ej mindre än fem
typologiskt väl skilda kulturepoker äro repre-
Bild 6. Patagonisk kultur, fjärde perioden. I övre
vänstra hörnet sju benmejslar, i mitten skrapor, t. h.
prydnader. Därunder fr. v. pryl och skrapstenar,
t. h. tre bolas, återstoden spjut- och pilspetsar av
patagonisk typ.
senterade. Den äldsta (bild 4) utmärktes
särskilt av pil- och knivspetsarnas form, som
väsentligt avviker från de följande; den andra
tyckes sakna pilspetsar av sten, medan
däremot benspetsar uppträda. Dessa lager ha
anträffats i en grotta och skiljas åt av från taket
nedstörtat material, varför en längre tid kan
ha förflutit, innan grottan åter togs i
besittning; den övre perioden är här ingen direkt
fortsättning på den undre men torde dock
tillhöra övre delen av den på andra lokaler
bättre företrädda benspetstiden.
I det äldsta lagret förekomma tillsammans
med artefakterna av eld och verktyg angripna
ben av två utdöda däggdjur, som jagats av
indianerna, en hästart och ett jättetrögdjur,
som allmänt antagits ha dött ut före
människans ankomst. Vi veta nu, att de varit
samtida med henne. Även i understa delen av
benspetsperiodens lager ha dessa djur
anträffats. I äldsta tid var även guanacon vanlig.
Under andra perioden är den mycket sparsam
eller saknas, och räv och struts äro de
viktigaste jaktbara djuren. Först mot slutet av
tredje perioden har guanacon återvänt. Denna
tid hade sin egen materiella kultur, lätt
igenkänd på de stora, oskaftade pil- och
knivspetsarna. I denna period uppträder bolån (bild 5).
Med den fjärde perioden kommer en ny
pilspetstyp; bolastenarna äro större, övriga
sten-och benverktyg väl utförda, och enkla smycken
av samma material finnas (bild 6). Det är
under denna period, som pampasindianerna
sammanträffa med kanotfolket, vilket av dem
övertar först bolån och sedan bågen. Man kan
fråga sig om de hade någon större
användning för ett slungvapen, avsett för öppen
terräng, som ju nästan saknades i deras eget
land, innan våra dagars röjningar tillkommo.
Att de skulle givit sig upp i bergen för att
jaga ovan skogsgränsen förefaller mycket
osannolikt. Kan man icke tänka sig, att de
funnit bolån utmärkt som sänke för sina fiske-
548
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
