Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Romansk språkforskning. En översikt över aktuella spörsmål och arbetsuppgifter, av Alf Lombard - Uppsala domkyrkas restaurering. Ett långt gånget förfall kräver ett omfattande ingripande, av Edvard Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSALA DOMKYRKA
många subtila, svårgripbara språktendenser,
den har visat värdet av en högt uppdriven
känsla och förståelse för språkets finaste
nyanser, med djup inlevelse lyckats tolka
författares stilegenheter och i dem funnit
utslag för en viss litterär eller filosofisk skolas
doktriner. Den har i lingvistiken infört
konstvetenskapens metoder vid sidan av
naturlärans och de exakta vetenskapernas. Dess
anhängare ha emellertid säkerligen underskattat
det omedvetnas roll. Och när de låta sin i och
för sig ypperliga metod att av en författares
språkegenheter dra slutsatser om hans litterära
personlighet tillämpas på ett helt språkskede
eller ett helt språk, skjuta de nog över målet.
Att franskans partitivartikel starkt tilltar i bruk
kring medeltidens slut tillskriva de sålunda en
större kommersialism och individualism hos
denna epok, jämförd med andra epoker. Att
italienskan i större utsträckning än franskan
bibehållit ordens tonsvaga stavelser (jfr it.
dovutamente med fr. dument, av identiskt
ursprung) anser Lerch bero på att italienaren till
sin natur tycker mera om klangeffekter, medan
fransmannen älskar det begreppsmässiga.
Denna förklaring har nog sin sanningskärna men
är alltför generaliserad; i många nord- och
syditalienska mål är nämligen ordreduktionen lika
stark som i riksfranskan. Man har begått felet
att bortse från dialekterna, som ofta skulle
berättiga till helt andra slutsatser rörande
folkkaraktären. Dylika förhastade
helhetsomdömen stöta skolans kritiker och komma dem
stundom att glömma dess positiva insatser.
Fonologernas skara låter nu mycket
tala om sig. Deras studieobjekt är språkljudens
funktion i ordet eller satsen. Ljudens
funktionella valör framträder inte, då de betraktas
vart för sig, utan blott då de ställas i motsats
till varandra. Individuella, dialektala, arkaiska
etc. varianter till ett givet ljud lämnas ur
räkningen, för så vitt varianterna ej ge ordet
någon speciell betydelsevalör. Dessa tankegångar
lanserades för inte så länge sedan av ett par
slavister i Prag (»Pragskolan»), även om
mycket därav existerade långt tidigare. De flesta
språkforskare finna däri mestadels oväntade
sammanställningar av i och för sig redan
välkänt gods. Skolans grova klassifikationer och
okänsla för ljudnyanser stöta. Mången har svårt
att inse hur den ämnar hjälpa oss fram till nya
problemlösningar. Man får tills vidare ställa
sig avvaktande. Skolan har ju ännu blott ett
tiotal år på nacken, och det arbetas friskt.
Alf Lomhard.
UPPSALA DOMKYRKAS
RESTAURERING.
ETT LÅNGT GÄNGET FÖRFALL KRÄVER
ETT OMFATTANDE INGRIPANDE.
Sedan september 1937 förberedes genom en
kungl. kommitté, domkyrkokommittén, en
restaurering av Uppsala domkyrka. Någon plan
för detta arbete är ännu icke offentliggjord.
Då frågan emellertid har ett betydande
allmänt intresse, torde det vara motiverat att
redan nu lämna en redogörelse för själva
utgångsläget, d. v. s. sammanfattningen av
åtminstone de viktigaste, antagligen till
övervägande i samband med restaureringen
kommande frågor, vilka gälla kyrkobyggnadens
bestånd samt dess inredning.
1885—93 utfördes en omfattande restaurering
under ledning av överintendenten Helgo
Zet-tervall. Denna restaurering framkallade vid
sin fullbordan en omild kritik, som med åren
vann instämmande i allt vidare kretsar. De
synpunkter, vilka härvid först framträdde,
gällde huvudsakligen kulturhistoriska och
estetiska förhållanden. Man beklagade särskilt,
att 1700-talets insatser i domkyrkans
byggnadshistoria utplånats, insatser, vilkas upphovsmän
varit Nicodemus Tessin d. y., Burchardt Precht
och Carl Hårleman jämte andra. Man sak-
562
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
