- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
569

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Uppsala domkyrkas restaurering. Ett långt gånget förfall kräver ett omfattande ingripande, av Edvard Söderberg - Vapen för kommuner och municipalsamhällen, av Harald Fleetwood

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VAPEN

des borthuggning av de för tegelmurverket
farliga cementfogarna. — Möjligen komma även
andra arbeten av provisorie- eller skyddsnatur
att utföras, innan den verkliga restaureringen
kan vidtaga. Edvard Söderberg.

VAPEN FÖR KOMMUNER
OCH
MUNICIPAL-SAMHÄLLEN.

Vapen voro ursprungligen personliga
märken, men redan på 1200-talet började landskap
och städer använda sigill med heraldisk
framställning, anbragt i sköld; stundom erhöll
själva sigillet sköldform. Det äldsta kända
exemplet härpå i Sverige är Kalmar stads sigill under
pergamentbrev från åren 1247—69 i Lybecks
stadsarkiv. De svenska landskapsvapnen
synas i allmänhet ha tillkommit under mitten av
1500-talet; i vissa fall förekomma dock
tidigare sigill för landskap med heraldisk bild eller
med samma figur, som sedermera återfinnes i
landskapets vapen.

Under senare år har intresset för vapen
i vårt land i hög grad stegrats, och detta
gäller icke endast personliga vapen samt
landskaps och städers vapen utan även
kommuners, municipalsamhällens och socknars vapen.
I flera andra europeiska länder förekomma
kommunala vapen även för de minsta
samhällen. I Schweiz synes så gott som varje liten
by ha sitt vapen, och flera städer i Europa ha
särskilda vapen för olika stadsdelar.

I Sverige ha landskaps, läns och städers
vapen fastställts av konungen, men övriga
kommunala vapen ha, i den mån de
använts, endast varit grundade på tradition. I
regel ha dessa utvecklats ur ett samhälles
äldre sigill, vars bild överflyttats i sköld och
mer eller mindre eller icke alls heraldiskt
stiliserats samt givits godtyckliga färger. Särskilt

ha häradsvapnen på detta sätt använts av
hembygdsföreningar, i tingshus etc. Några
nyskapade samhällsvapen ha knappast förekommit,
i alla händelser icke med kunglig fastställelse,
förrän Kinna municipalsamhälle tog initiativ
till anskaffande av vapen. Samhället ingick
1933 till riksheraldikerämbetet med
framställning om utarbetande av förslag till vapen i
och för fastställelse. Efter samråd med
munici-palfullmäktige uppgjorde ämbetet ett förslag,
vari upptogos dels de i Marks härads vapen
förekommande kulorna, dels vävskyttlar, de
senare betecknande samhällets förnämsta
industri. Sedan man enats om förslaget, ingick
samhället till Kungl. Maj:t med begäran om
fastställelse, och den 27 april 1934 fastställdes
vapen för Kinna municipalsamhälle (bild 2).

Som man kunde förutse, skulle det initiativ,
som tagits av Kinna, snart vinna efterföljd i
andra samhällen. Redan följande år anhöll
Nederkalix kommun, att riksheraldikerämbetet
måtte uppgöra förslag till vapen för kommunen.
Efter företagna undersökningar visade det sig,
att Nederkalix tidigare använt ett sockensigill
med en kalk. Då denna bild var fullt godtagbar
ur heraldisk synpunkt, särskilt som Nederkalix
därigenom skulle erhålla s. k. armes parlantes,
talande vapen (lat. calix, kalk), föreslog
ämbetet, att denna bild skulle antagas. Detta
förslag godtogs av kommunen och fastställdes av
Kungl. Maj:t den 28 maj 1937 (bild 1).

Redan i april samma år hade Täby
municipalsamhälle anhållit om ämbetets bistånd för
uppgörande av förslag till vapen. Då något äldre
sigill med lämplig bild att lägga till grund för
förslaget ej var känt, föreslog samhället, att
vapenbilden skulle anspela på de fornminnen,
särskilt runstenar, på vilka samhället är
synnerligen rikt. Man beslöt därför att taga någon
på dessa senare förekommande bild. Ämbetets
förslag blev det synnerligen dekorativa kors,
vilket är avsett att erinra om motsvarande bild
på runstenarna vid Jarlabankes bro. Förslaget

569

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0607.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free