Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Prisregleringsåtgärder för jordbruket. Med av 1939 års lagtima riksdag beslutade ändringar, av Henrik Hagander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Årets lagtima riksdag har beträffande
majspriset, som kan sägas vara normerande för
priset på flertalet övriga varor, tillhörande samma
grupp som majs, uttalat, att det partipris, som
vid en normal inhemsk foderskörd bör
eftersträvas, skall vara 16 à 17 kr. per dt.
Det har ansetts önskvärt, att den åsyftade
fördyringen av den inhemska fodersäden icke
skulle drabba de delar av Norrland, som för
sina skogskörslor nödgas att åt dragarna
inköpa havre från andra delar av landet.
Bestämmelser ha därför utfärdats angående
statligt fraktbidrag för havre, som transporteras
till vissa områden av Norrland samt av
Kopparbergs och Värmlands län. För att
kraftfoderanskaffningen i övre Norrland skall förbilligas,
utbetalas vidare statsbidrag för oljekaksfoder
och majs, som fraktas till Norrbottens och
Västerbottens län. Bidraget uppgår till 2 kr.
per dt för sändningar till Norrbottens län och
1 kr. för sändningar till Västerbottens län.
En speciell del av fodermedelsregleringen
kunna de bestämmelser sägas vara, som avse
havregrynstillverkningen. Den som tillverkar
havregryn och liknande produkter och därvid
använder utländsk havre är nämligen skyldig
att använda svensk havre till viss procent
(tillverkningsprocent) av totalförmalningen vid
kvarnen under viss period
(tillverkningsperiod). Både tillverkningsprocent och
tillverkningsperiod fastställas av Kungl. Maj:t.
Havregryn och liknande havreprodukter få icke
importeras utan tillstånd av Kungl. Maj:t.
Brödsädsregleringen. Under det att de
regleringsåtgärder, för vilka hittills redogjorts, i
allmänhet hänföra sig till budgetår, d. v. s.
tiden 1 juli—30 juni, gälla bestämmelserna för
brödsäden i huvudsak skördeår, tiden den
1 sept.—31 aug.
För att den svenska kvarnindustrien i största
möjliga omfattning skall använda svensk
råvara, tillämpas det s. k. inmalningstvånget.
Detta innebär, att kvarn, som för framställning
av mjöl använder utländsk spannmål av råg
eller vete, är skyldig att vid förmalningen även
använda svensk råvara i minst sådan mängd,
att den i genomsnitt uppgår till viss procent
(inmalningsprocent) av totalförmalningen vid
kvarnen under viss period (förmalningsperiod).
För vete gäller dessutom, att svensk vara i
varje särskilt parti skall uppgå till minst en
fastställd procent (minimiprocent).
Förmalningsperioderna ha i allmänhet haft en längd
av två månader. Procentsatserna voro i
september 1939 och ha under större delen av
skördeåret 1938—39 varit följande: inmalningsprocent
för vete 90 och för råg 98, minimiprocent för
vete 80.
Förutom genom inmalningstvånget är
användningen av utländsk brödsäd begränsad
genom en importreglering. Denna avser förutom
omalen brödsäd jämväl vissa produkter därav.
Sålunda få vete och råg, mjöl och gryn därav
samt makaroner, vermiceller och bröd icke
införas till Sverige utan tillstånd av statens
jordbruksnämnd. En särskild införselavgift må
uttagas i samband med importen av vete och
råg samt nämnda produkter därav.
Införselavgiften uppgår sedan den 1 dec. 1938 för
omalet vete till 5 kr. per dt samt för mjöl och
gryn av vete ävensom för makaroner och
vermiceller till 12 kr. För råg och rågmjöl uttages
från och med den 4 sept. en införselavgift av
5, resp. 8 kr. per dt.
Till skyddande av en lägsta prisnivå på
brödsäd inom landet kan från statens sida s. k.
stödköp företagas. Om priset på svensk
brödsäd nedgår under visst av statsmakterna
angivet belopp, skola genom statens försorg vissa
kvantiteter brödsäd inköpas och undandragas
marknaden. För 1939 års skörd har riksdagen
angivit ett producentpris under hösten av 16,50
kr. per dt för vete och 15,50 kr. för råg, med
rätt för Kungl. Maj:t att, om förhållandena
så skulle påkalla, företaga en höjning av 50 öre
i fråga om nämnda priser. Detta höstpris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
