- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
603

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Hemslöjd och konsthantverk i Marocko, av Gustaf Bolinder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAROCKAN SK HEMSLÖJD

för fort — turister äro ju icke alltid så noga
med kvaliteten —, och inom textilkonsten har
införandet av kemiska färgmedel och europeisk
tråd åstadkommit degeneration av arbetena.
Konstslöjden har under europeisk ledning
börjat söka sig nya vägar, om också på traditionell
grund. I icke ringa utsträckning fortsätter
emellertid konsthantverket alldeles som förut.
Många arbeten av i dag stå icke de antika efter.
Naturligtvis tillverkas en mängd billigare gods,
speciellt för turisterna, där såväl som hos oss.
Man får naturligtvis inte • bedöma ett lands
konstindustriella nivå efter dylikt. I Marockos
städer kan för övrigt var och en även vid
flyktigt besök förvärva mycket vackra och
värdefulla souvenirer till för våra förhållanden låga
priser.

När Frankrike 1912 övertog största delen
av Marocko som protektorat, förde den
inhemska konsten här och var ett tynande
liv, även om den ingalunda var utdöd.
Den behövde, liksom vår hemslöjd, stöd
och hjälp för att kunna bestå och
utvecklas. Det franska protektoratets ledning hyste
stort intresse för infödingsslöjdens renässans
och upprättade redan 1915 en speciell
administrativ organisation för morisk konst.
Samtidigt grundades två museer, ett i den gamla
minnesrika huvudstaden Fez, ett annat i
protektoratets administrativa huvudstad, Rabat.
Sedermera tillkommo museer också i de andra
två huvudstäderna — landet har som bekant
fyra ■—, Meknés och Marrakech. Dessa museers
uppgift skall vara att hysa representativa
samlingar av förnämlig morisk konst och därjämte
tjäna som centraler för konstlivet, som man vill
söka stimulera. Museerna inhystes i vackra
gamla palats, där samlingarna, som kunna sägas
vara både representativa och estetiskt
tilltalande, givetvis kommit i sin rätta miljö.
Marocko kan vara stolt över sina museer. I
orientaliska länder överträffas de endast av
Egyptens, vilka ju dock hänföra sig till försvunna

kulturer. Man förbereder ett nytt museum för
modern konstindustri och bildkonst — några få
infödingar ägna sig numera åt denna.

Jag skall återkomma till museerna under
skildringen av den rundfärd jag företog i
Marocko för att skaffa mig en överblick av dess
hemindustri och konstslöjd. Resan gick utefter
atlantkusten, genom öknarna söder om Atlas,
vilka berg jag korsade flera gånger, och till de
gamla kulturcentra längre norrut. Det spanska
protektoratet berördes ej denna gång.

Även smärre platser ha ofta en eller flera
specialiteter i fråga om konstslöjd.
Mattknyt-ning och vävning bedrivas allmänt som
hemarbete ute på landsbygden, ej minst i bergen.
Flera berberstammars mattor åtnjuta numera
ett stadgat rykte och betalas jämförelsevis högt.

Min utgångspunkt för färden var Casablanca,
Marockos moderna storstad, en så gott som
traditionslös plats, uppvuxen imder loppet av
ett par decennier. Så mycket intressantare ur
historisk synpunkt äro de äldre kuststäderna,
men vi få här inskränka oss till att nämna dem,
som ha betydelse ur konsthantverkssynpunkt.
Av gammalt har det pittoreska Safi, som
klänger uppåt kullar kring en vacker bukt,
haft ett visst anseende som keramiskt centrum.
Det hade emellertid gått utför med
tillverkningen, när fransmännen för ett par decennier
sedan började undersöka konstslöjdens
ställning i landet. På »Krukmakarnas berg», en
kulle ovanför torgplatsen, funnos då bara två
infödingar, som tillverkade kärl av konstnärligt
värde, och de arbetade under mycket svåra
förhållanden. I övrigt framställdes endast billiga
bruksvaror, kärl för vatten eller olja, grytor
etc., oftast oglaserade. Under ledning av en
expert, monsieur Lamali, tog den konstmässiga
tillverkningen fart igen. Man hade på det hela
taget ganska litet att gå efter — det finns inte
mycket gammal Safikeramik kvar —, och man
måste delvis hämta mönster från Fez, vilket
kunde anses berättigat, eftersom Safiindustrien

603

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0643.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free