Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Nyare svensk ortodoxiforskning, av Hj. Lindroth (Uppsala)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORTODOXIFORSKNING
men på den mest centrala punkten i det
ortodoxa systemet är genombruten. Då tanken på
den genombrutna rättsordningen är ett
konstitutivt drag i Luthers försoningslära, har
ortodoxien sålunda här bevarat arvet från Luther.
Mysteriet i satisfaktionen, såsom ortodoxien
enligt Sjöstrand framställde det, kommer till
synes däri, att Gud tänkes på en gång vara
försoningens subjekt och objekt. Även i detta
stycke tillvaratar ortodoxien enligt Sjöstrand
arvet från Luther. Försoningens mysterium
är den hemlighetsfulla, ogenomträngliga, aldrig
rationellt förklarbara förbindelsen av den
gudomliga kärleken och rättfärdigheten i Kristi
frälsningsverk.
Ruben Josefson har i sin ett halvår tidigare
än nyssnämnda arbete av Sjöstrand publicerade
avhandling »Andreas Knös’ teologiska
åskådning med särskild hänsyn till försoningsläran»
(1937) visserligen icke ägnat uteslutande
ortodoxien sitt studium, enär Knös icke är att räkna
till de ortodoxa teologerna. Men han har varit
nödgad att såsom bakgrund till framställningen
av Knös’ teologiska åskådning ingående
behandla den ortodoxa teologien, särskilt den
ortodoxa satisfaktions- och rättfärdiggörelseläran, då
Knös går till en skarp vidräkning med
väsentliga huvudstycken i den ortodoxa läran. För
en svensk läsekrets är Josefsons arbete av
stort intresse, då det framlägger ett stycke
svensk teologihistoria. Här möta som teologiens
representanter icke blott universitetsteologer
utan även ett höglärt prästerskap i Skara stift.
Men framställningen har ingalunda blott
lokal-historiskt intresse. Det är de stora
brytningarna mellan ortodoxi, pietism och
upplysningstänkande, strömningar alltså av principiell
innebörd och omfattande räckvidd, som här möta
inom svenskt 1700-tal. Medan Lindström och
Sjöstrand tagit sikte på ortodoxien väsentligen
i dess tidigare skede, beaktar Josefson av
naturliga skäl i främsta rummet den senare
ortodoxien.
Nu förhåller det sig enligt Josefson så, att
ortodoxiens lära om rättfärdiggörelsen och
försoningen till hela sin formella struktur är klart
rationell och juridisk. Men då den ortodoxa
åskådningen karakteriserats som legalism,
anger detta enligt Josefson på intet sätt dess
egentliga innehåll och djupaste motiv. Då ortodoxien
anlägger en juridisk synpunkt på
rättfärdiggörelsen och betecknar den såsom en forensisk
akt, är motivet nämligen det att utestänga en
fysisk och moralistisk uppfattning av
rättfärdiggörelsen. Den forensiska, d. v. s. från rättens
område hämtade, synpunkten vill framhäva, att
det uteslutande är fråga om ett gudomligt
handlande, som icke har sin betingelse i någon
mänsklig kvalitet, icke ens om denna så vore
framskapad eller ingjuten av Gud själv.
Ortodoxien vill med andra ord hålla varje
romerskkatolsk habitustanke fjärran. Denna forensiska
rättfärdiggörelselära uttrycker trots sin
juridiska dräkt sålunda icke ett rättsförhållande
utan Guds fria och grundlösa nåd och
barmhärtighet. Detsamma gäller om läran om
försoningen såsom satisfaktion.
Satisfaktionstan-ken hör visserligen närmast in under
rättsschemat. Men Josefsons mening är, att icke heller
den ortodoxa synen på försoningen, trots den
juridiska föreställningsdräkten, är buren av ett
rationellt-rättsligt motiv. Försoningen innebär
nämligen icke, att Gud omstämts från vrede till
kärlek eller att han genom en tredje parts
mel-lankomst bevekts att gentemot en dömd
brottsling använda sin benådningsrätt. Då
satisfak-tionens innebörd åskådliggöres så, att Kristus
lidit vårt straff och betalt vår skuld för att
därigenom befria oss från brottets följder,
tänkes Kristus icke handla såsom människa och
mänsklighetens representant. Tanken är icke
den, att människan genom Kristus såsom sin
ställföreträdare sonat sin synd, gjort rätt för
sig inför Gud och sålunda rättsligen kan göra
anspråk på frälsning och salighet. Då Kristus
tänkes fullgöra satisfaktionen, är det ingen an-
620
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
