Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Musik till »Peer Gynt». Söderman, Grieg och Egk, av Folke H. Törnblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEER-GYNT-MU SIK
Edvard Grieg.
ii ". -«.■>
Aug. Söderman.
Werner Egk.
Egk hade emellertid bearbetat Ibsens verk,
innan han tonsatte det, och det befanns vara en
mycket förenklad och ganska nyansfattig Peer
Gynt, som uppenbarade sig på Berlinoperans
scen. Början och slutet av Ekgs form av »Peer
Gynt» överensstämmer med originalet, d. v. s.
Feers första möte med Solvejg och hans
återvändande till henne. Men hans väg från
Solvejg till Solvejg är långt mindre krokig i Egks
bearbetning, såväl andligt som geografiskt. Mot
individen Peer står hos Egk trollvärlden, och
den innesluter icke endast Ibsens troll utan
även de gestalter, som uppträda i fjärde akten
av Ibsens drama. Av dem har Egk dock endast
bibehållit de herrar Peer Gynt sällskapar med
på marockanska kusten, men de äro
förvandlade till tre köpmän, och till dem sällar sig en
grotesk president i någon obskyr stat. Peers
äventyr bland arabstammarna och i dårhuset i
Kairo har Egk ersatt med en scen, som utspelas
på en hamnkrog i Amerika, där Dovregubbens
grönklädda dotter återfinnes som ett rödklätt
sämre fruntimmer — i mångt och mycket med
Anitras drag — och där Dovregubben själv är
krogvärd. Dessutom låter Egk som ett slags
bevis på Peers syndighet honom än en gång
hamna i den »riktiga» trollvärlden, innan han
når hem till Solvejg. Scenen med
skeppsbrottet och den främmande passageraren är
däremot utesluten.
Med andra ord: Egk har förvandlat »Peer
Gynt» till en variation av temat den förlorade
sonen, och därtill var han nödd och tvungen.
Ty Ibsens »Peer Gynt» torde som operastoff
vara omöjlig, tesen »vaer dig selv nok», d. v. s.
den mänskliga egoismen, om vilken dramat
innerst handlar, är svårt att uttrycka i toner.
Och genom att så radikalt förfara med Ibsens
fjärde och femte akter undgick Egk den värsta
anhopningen av för tonsättning invecklad
filosofi och uteslöt sådana omusikaliska personer
som dr Begriffenfeldt, den främmande
passageraren, prästen m. fl.
Med sin textbehandling undgick han alltså
den Scylla, som i dramats originalgestalt lurar
på en operakompositör. Men i omedelbar
närhet av Ibsens »Peer Gynt» finns också en
Karybdis för en dylik herre. Det är Griegs
musik, som smält så intimt samman med vissa
ställen i dramat och givit dem en musikalisk
klädnad av så kongenialt slag, att det närmast
verkar löjligt att i tonsättaravsikter närma sig
625
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
