Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1939 - Kriget - Krigsutbrottets bakgrund. Några grunddrag i den diplomatiska diskussionen, av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET
J. Pilsudski, Polens ledare, då det 1934 slöt en
non-aggressionspakt med Tyskland.
(livsrum)^ Dessa synpunkter intaga också en
framskjuten plats i det försvar, som från tyskt
håll presterades för aktionen mot
Tjeckoslovakien. I ett tal i Wilhelmshaven den 1 april
yttrade rikskansler Hitler härom bl. a.:
»Vi ha verkligen intet hat mot det tjeckiska
folket, vi ha i åratal levat med varandra. Det veta
inte de engelska statsmännen. De ha ingen aning om
att Hradschin inte byggdes av en engelsman utan av
tyskar och att S:t Veitsdomen likaledes inte
uppfördes av engelsmän utan av tyska händer. Inte heller
voro fransmän där verksamma. De veta inte, att
redan på den tid, då England ännu var mycket litet,
en tysk kejsare hyllades på detta berg, att redan tusen
år före mig den förste tyske konungen stod där och
mottog detta folks hyllningar. Det veta engelsmännen
inte, det kunna de inte heller och behöva de inte
heller veta. Det räcker, att vi veta det och att
det är så, att detta område sedan ett årtusende
legat inom det tyska folkets livsrum. Men vi skulle
det oaktat inte haft något emot en oavhängig tjeckisk
stat, om den för det första inte undertryckt tyskar
och om den för det andra inte skolat vara verk-
1 Enligt Deutsche Diplomatische Korrespondenz
åsyftas med denna term inte det politiska område,
som en nation tar i anspråk för sig, utan den sfär,
som alltid måste vara tillgänglig för att den fria
utvecklingen och upprätthållandet av befolkningens
existens skola förbli tryggade.
tyget för ett kommande angrepp på Tyskland.
Men om en förutvarande fransk luftfartsminister
skriver i en tidning, att det är en uppgift för
detta Tjeckien på grund av dess framskjutna läge
att i krig genom luftangrepp träffa Tysklands
industri i hjärtat, då skall man förstå, att det inte är
utan intresse för oss och att vi då draga bestämda
konsekvenser därav. Det skulle ha varit Englands
och Frankrikes sak att försvara denna luftbas. För
oss blev det i varje fall angeläget att förhindra, att
ett sådant angrepp kunde äga rum. Jag trodde mig
kunna nå detta på en naturlig och enkel väg. Först
när jag såg, att varje sådant försök var bestämt att
misslyckas och att de tyskfientliga elementen åter
skulle vinna överhand, och när jag ytterligare såg, att
denna stat för längesedan förlorat sin inre
livsduglighet, ja, att den redan brutits sönder, då insatte jag
på nytt den gamla tyska rätten, och jag har åter
förenat vad som måste förenas på grund av historia och
geografiskt läge och enligt förnuftets alla regler.»
Det ligger i sakens natur, att aktionen mot
Tjeckoslovakien skulle göra ett djupt intryck
i hela världen och särskilt i de länder, som
medverkat till Miinchenuppgörelsen och i
denna trott sig finna en viss garanti för åtminstone
en längre tids stabilitet. Men reaktionen kom
att inskränka sig till några formella protester i
Berlin, framförda av Englands, Frankrikes och
Sovjetrysslands representanter. Redan den 21
mars kom ett nytt tyskt initiativ, i det att
Litauen tvingades att till Tyskland avträda
Me-melområdet. Och i detta sammanhang
aktualiserades frågan om de tyska anspråken på
Danzig och Korridoren på ett sätt, som syntes
förebåda en krisartad skärpning av de tysk-polska
relationerna i allmänhet. Som bekant hade en
period av vänskaplig samverkan inletts kort
efter Hitlerregimens tillkomst, i det att i
januari 1934 en non-aggressionspakt avslutats,
innebärande bl. a. de nämnda farliga
konfliktämnenas avförande från det praktisk-politiska
planet under den till 10 år fastställda
avtalsperioden. De tyska ingripandena mot
Tjeckoslovakien och Litauen väckte omedelbart hos
polackerna starka farhågor för att något
liknande skulle drabba även dem, och snart var
638.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
