Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - En mykensk krukmakarverkstad. Utgrävd i Berbati i Argolis, av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERBATI
Plan av krukmakarkvarteret. I mitten en fri gård,
i väster och söder husrader. Vid gården brännugnen,
där framför asklager.
Genom portgången vid sydöstra hörnet
komma vi in på kvarterets gård. På den djupaste
nivån, nedsänkta i klippan, påträffades en serie
gravar, som tillhöra en äldre tid, den s. k.
mel-lanhelladiska perioden. De ha givetvis intet med
krukmakarkvarteret att göra. Centrum av
anläggningen utgöres av en ungefärligen
fyrkantig gård. På den södra och västra sidan ligga
husrader. I öster begränsas kvarteret av en
lång mur av betydande dimensioner. Utanför
densamma hittades avfall från krukmakeriet,
bestående av ej använd krukmakarlera och
fragment av misslyckade vaser. Åt norr
slutligen begränsades gården av ett stort hus, som
tyvärr blivit förstört, då senare, i bysantinsk
tid, några enkla hyddor anlades därovanför.
Att de äro bysantinska visa fynd av mynt från
denna tid, liksom ock för denna tid
karakteristiska fajanskärl.
I den södra husraden ligger den intressanta
brännugnen inbyggd. Att det rör sig om en
brännugn röjes av den välbevarade cirkelrunda
grundmuren. Stenarna voro på insidan
vitbrända, så som det plägar gå med stenar, som
länge utsatts för en intensiv hetta. In mot
gården hade ugnen en liten förbyggnad: säkert
har här varit uppförd en välvd kanal för bättre
luftdrag i ugnen, så som vi känna det från
avbildningar av brännugnar på korintiska
terrakottaplattor från 6:e århundradet.
Framför denna öppning funno vi på gården tjocka
lager av aska från ugnen. Det slutgiltiga
beviset, att vi hade med en krukmakarugn att göra,
lämnade ett stort antal fragment av
misslyckade vaser, som hittades runtomkring på
gården. Bekräftande tillkommer den
omständigheten, att blott hundra meter från
krukmakarkvarteret nere vid kvarnen mäktiga skikt av den
finaste krukmakarlera gå i dagen. Bönderna
i trakten använda denna lera till att täta sina
bikupor med. I bäcken, som flyter här förbi,
där kvinnorna från byn i dag tvätta kläder,
kunde de mykenska krukmakarna bekvämt
finslamma leran, innan de buro upp den till
drejskivorna på verkstadens gård. Att vi här
i Berbati träffat på en mykensk
krukmakar-ugn kan alltså inte betvivlas.
Som nämnts, ha vi av ugnen blott funnit
grundmurarna. Hur skola vi nu tänka oss, att
den sett ut en gång i tiden, då den var i bruk?
Ar 1937 såg jag i byn Fychtia helt nära det
moderna Mykene en kupolformad brännugn,
där en ambulerande krukmakare från
Messe-nien drev sitt hantverk och gjorde förrådskärl
åt ortsbefolkningen. Tyvärr hade jag då inte
tillfälle att närmare studera hans anläggning.
Nästa år, då vi återvände för att rita av den,
var messeniern borta och hans ugn instörtad.
Våra följeslagare, de från de svenska
utgrävningarna bekanta bröderna Kosta och Orestes,
innehavare av värdshuset »Skönai Helena» i
Mykene, hade emellertid på förhand studerat den.
670
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
