Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Bröderna Martins gravyrer. Kring en nyutkommen konstavhandling, av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖDERNA MARTIN
Ulf Mjrlk.lllufi ii.
F.itiJ Krih<-( utiii.i
i)r {ivt I
L\i 1. C r>it (ifj
J. F. Martin, porträtt av friherrinnan Catharina
Charlotta De Geer, f. Ribbing.
sig. Som man kan vänta av konstnärens
egendomliga, rätt mycket från William Hogarth
inspirerade figurstil ligger en visserligen ej
avsedd fläkt av karikatyr över det hela. Över
Johan Fredriks ställning kastar bilden likväl
ett ljus. Han är den tjänande brodern, som helt
går upp i sin mästare, utför hans uppdrag,
reproducerar hans idéer och förlagor och
sällan gör något eget. Men han fullkomnar sig i
sitt yrke, även hos andra gravörer, såsom den
ansedde William Woollet.
Så bryta de slutligen upp 1780 för att i
hemlandet skapa sig en ny framtid och
vinna gehör för de nya metoder och
åskådningar de inhämtat. Genom svenske
ministern i London von Nolcken hade Elias
lyckats intressera Gustav III för sin plan att
resa omkring och avbilda märkliga svenska
orter, historiska platser, folkets dräkter, redskap,
husgeråd, seder och bruk o. s. v. och utge allt
detta i kopparstick, utförda av den yngre
brodern, som även skulle åta sig att däri undervisa
elever. På det programmet tillerkändes de
t. o. m. årliga pensioner (från
kommerskollegium) och kunde alltså med goda förhoppningar
resa åter till Sverige.
Katalogen visar, att löftet i rik mån
uppfylldes, men ödets nornor ändra ofta människors
planer. Samarbetet kunde ej i längden
fortsätta. Sannolikt var det ekonomiska
misshäl-ligheter och den äldres ständiga tryck, som
gjorde, att »lille hovgravören» bröt sig ur
gemenskapen och gick sin egen väg. Vänskapen
och sambandet återknötos aldrig.
Tack vare författarens undersökning träder
nu Johan Fredrik Martin bättre fram ur det
relativa dunkel, vari han hittills stått. Han har
blivit en mera klar, konturbestämd
personlighet, hans förhållande till brodern utrett och
hans verksamhet som akvarellmålare, tecknare
och gravör fixerad. Häri ligger en av bokens
största förtjänster. Det är han, som ensam
utger porträttsviten »Svenska Galeriet». Endast
genom honom var det, som den nämnda
gemensamt åtagna uppgiften verkligen fördes till ett
lyckligt slut, något som författaren ännu mer
bort betona. Visserligen härröra en del av
förebilderna till hans topografiska vyer från Elias
men de allra flesta från honom själv, framför
allt i det verk, som skapat hans berömmelse för
eftervärlden, »Svenska vuer», vilket utgavs som
konturetsningar med akvarell eller med
akva-tinta och kan sägas bilda den gustavianska
tidens »Suecia». Det var även han, som ensam
fullföljde den andra programpunkten, »dräkter,
seder och bruk», i en serie av tio allmogebilder
efter målningar av Hilleström, dessutom lika
många bilder med ordens- och hovdräkter efter
teckningar av J. A. Aleander. Hans ännu i dag
uppskattade, populära utsiktsetsningar ha na-
688
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
