Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Medicinska Nobelpristagare 1938 och 1939, av Erik Jorpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOBELPRIS
låga pris och giftfrihet lämnade också
förutsättningar för en terapi i större skala.
Prontosil och sulfonamid revolutionerade
snart den medicinska behandlingen vid
bakteriella infektioner. Tidigare opåverkbara
infektioner med streptokocker kunde nu hävas.
Detta kom till användning vid erysipelas, vid
variga processer i bihålor, i lungsäcken och
annorstädes. Med ett nytt preparat av samma
typ, M & B 693 2-sulfanilamidopyridin (formel
3), framställt av den engelska firman May
and Baker, kunde lunginflammation,
förorsakad av pneumokocker, effektivt bekämpas hos
både barn och vuxna. Den synnerligen höga
dödligheten i denna sjukdom sjönk till en
obetydlighet, liksom även influensapneumoniernas
karaktär med ett slag förändrades. Den
tidigare använda kostsamma serumterapien mot
lunginflammation blev praktiskt taget
överflödig. Även gonorrébehandlingen har i hög grad
förenklats. Räckvidden av denna upptäckts
tillämpning kan helt enkelt inte preciseras.
Den interna medicinen liksom även
efterbe-handlingen i kirurgien och de olika medicinska
specialiteterna, såsom gynekologien, öron- och
ögonsjukdomarna, ha genom den gjort oanade,
glädjande landvinningar. Se vidare häfte 1,
1939, sid. 62 ff.
Professor Heymans’ forskningar röra sig på
ett mycket aktuellt område inom
andningsfysiologien, frågan om andningsrörelsernas
nervösa reglering. Medan man tidigare inom
fysiologien haft uppmärksamheten inriktad på
retbarheten hos ett centralt andningscentrum,
visade han under åren 1930—32, att ett
omdiskuterat organ, glomus caroticum, som utgör en
del av den s. k. sinusknutan på platsen för
halspulsåderns uppdelning, är centrum för
nervimpulsernas upptagande och att
andningscentrum mottar impulserna från detta organ
utmed dess nervförbindelser. Redan tidigare
hade man iakttagit, att detta organ, liksom även
ett mindre av liknande natur under aortabå-
gen, utövar ett inflytande på blodtrycket och
blodcirkulationen. Det innehåller
tryckrecep-torer, vilka äro känsliga för förändringar i det
genom detsamma strömmande blodets tryck
och från vilka impulser förmedlas till det
centrala nervsystemet. Heymans visade, att det
även är känsligt för kemiska förändringar i
blodets sammansättning. En ökning av blodets
kolsyrehalt, resp. en minskning av dess
syre-spänning, resulterar i kraftiga nervimpulser,
som utlösa en hastigare andning. Blodet
cirkulerar här genom små lakunartade hålrum, i
vilkas väggar kemoreceptorerna sitta,
kontrollerande blodets halt av kolsyra och syrgas.
De av Heymans gjorda upptäckterna ha
senare i allo kunnat bekräftas, sedan man fått
möjlighet att ej blott avläsa andningsrytmen utan
även att direkt påvisa och kvantitativt mäta
aktionsströmmarna, som gå från receptorerna
utmed nerverna till andningscentrum. Med
lämplig förstärkaranordning kunna de
elektriska strömmarna bli mät- och förnimbara, så
att de efter förstärkning omkring en million
gånger kunna tas upp t. ex. som toner på en
grammofonskiva. Även i normalt tillstånd
sändas impulser kontinuerligt från detta organ.
Så snart en förskjutning från normaltillståndet
sker, åtföljes den av kaskader av impulser.
Endast vid ett tillstånd, vid full
syrgasmätt-ning, tystna de.
I överensstämmelse med organets funktion
att på humoral väg kontrollera blodets
sammansättning förete receptorerna likhet med
smakkroppar och den elektriska
strömmen i nerven likhet med smaknervernas
aktionsströmmar. Nerven från sinusknutan
förenar sig också med smaknerven, nervus
glos-sopharyngeus. Det gäller således här en
förnämligare form av smakorgan, som tjänar som
automatisk regulator för andningen och
blodcirkulationen, de två stora mekaniska system,
som ombesörja kolsyre- och syretransporten.
Erik Jorpes.
692
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
