- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
723

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Ungerns landvinningar efter Trianonfreden, av Björn Collinder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNGERN

aggressiva grannstater, som endast bidade sin
tid. Och därtill kom, att den tjeckiska
nationalismen alltifrån mitten av 1800-talet riktade
sina blickar på det språkbefryndade slovakiska
Nordungern.

Världskriget förverkligade dessa olika
aspirationer. I freden i Trianon fick Rumänien
av Storungern — inbegripet
Kroatien-Slavo-nien —■ det största stycket, eller närmare
bestämt 102 000 km^, serberna och tjeckerna finge
63 000 km= var, och 4 000 km= tilldelades
Österrike. Ungrarna fingo behålla blott 93 000 km-’.
Den nya riksgränsen kom endast på två
punkter att snudda vid den gamla. Utmed större
delen av gränsen skar man bort ett nära nog
sammanhängande, 15—70 km brett bälte med
en relativt stor ungersktalande befolkning,
inneslutande stora städer som Kaschau (Kassa,
Kosice), Grosswardein (Nagyvärad, Oradea
Mare), Arad, Temesvår (Timisoara) och
Maria-Theresiopel (Szabadka, Subotica).

Storungerns befolkning (enligt 1910 års
folkräkning) utskiftades på följande sätt på de av
delningen berörda staterna^: Ungern 7^2 milL,
Rumänien 5V4, Jugoslavien Tjeckoslova-

kien 3’/2, Österrike ^U. Av den ungersktalande
befolkningen fick Ungern behålla -13, medan
Rumänien fick ’/o, Tjeckoslovakien ^/lo och
Jugoslavien inemot ^/so.

Under de gångna tjugu åren har Ungern
därför oavlåtligt yrkat på en gränsreglering.
Härvidlag har man kunnat åberopa vissa vaga
utfästelser, som gjordes från segrarmakternas sida
redan vid fredsslutet. Under de senaste åren har
Mussolini upprepade gånger i princip uttalat
sitt gillande av de ungerska revisionskraven.
Men inte minst för ungrarna själva — i alla
händelser för deras ledande statsmän — har
det stått klart, att ingenting har stått att vinna
genom att vädja till arvtagarstaternas eller
deras garanters frivilliga tillmötesgående. Redan

’ Jag följer i hela denna framställning den
ungerska statistiken.

den första revisionen, återförvärvet av en av
Ungerns äldsta städer. Sopron (Ödenburg) med
omnejd, år 1921, skedde genom en gynnsam
kombination av väpnat inskridande och
fördelaktiga omständigheter. Under 1920-talet och
förra hälften av 1930-talet, då Frankrike gjorde
sin vilja gällande i Donaudalen genom Lilla
ententen och Nationernas Förbund, tedde sig
de ungerska revisionsförhoppningarna därför
tämligen utsiktslösa. Man kan till och med
säga, att Lilla ententen tidvis uppträdde
aggressivt mot Ungern, och i slutet av år 1934 var
faran för en jugoslavisk invasion överhängande.
För Ungern stod ingen annan utväg öppen än
att ty sig till Italien, och vänskapen med
Italien förde med sig, att Ungern sedermera knöt
sitt öde till axeln Berlin—Rom.

I augusti 1938 reste riksföreståndaren Horthy
på inbjudan av rikskansler Hitler till Berlin
och Kiel. Vid den tidpunkten såg det ut som
om Tyskland skulle komma att lägga sig till
med de tyskspråkiga gränsområdena i Böhmen.
Den 20 september sammanträffade Hitler med
Ungerns statsminister och utrikesminister, som
då yrkade på att ungrarna i Tjeckoslovakien
skulle få njuta gott av nationernas
självbe-stämmelserätt i samma utsträckning som
sudet-tyskarna. Allt under det att Tjeckoslovakiens
första delning förbereddes, duggade det så tätt
med blodiga intermezzon vid Slovakiens
sydgräns, att det var svårt att säga om det rådde
fred eller krig.

I uppgörelsen i Miinchen i slutet av
september stadgades det, att tjeckoslovakiska
regeringen inom tre månaders tid hade att träffa
överenskommelse med Polen och Ungern om
vilka områden den — i kraft av
nationaliteternas rätt — skulle avträda till dessa länder.
Nu vidtog en livlig notväxling, åtföljd av
muntliga underhandlingar, varvid dock
tjeckerna mest höllo sig i bakgrunden och skickade
fram slovaker och rutener till
förhandlingsbordet. För att visa sin goda vilja avträdde man

723

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0765.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free