Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Naturskydd i Stillahavsområdet, av C. Skottsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURSKYDD
och djurvärlden, som innehåller otaliga släkten
och arter, vilka icke förekomma utanför Stilla
havet, borde sålunda icke löpt fara att lida
några större förluster, än mindre att utrotas.
Detta gäller de höga, vulkaniska,
nederbördsrika och skogiga öarna; de låga, vattenfattiga
korallöarna, i antal mångdubbelt flera än de
övriga, sakna i många fall permanent
bebyggelse men erbjuda i regel ur biologisk synpunkt
icke samma stora intresse. Betänker man
vidare, att trafiken över Stilla havet alltid varit
jämförelsevis obetydlig, att ännu i dag icke ens
de viktigaste centra för europeisk kultur ■—
Haviraii fortfarande undantaget — ha
förbindelse med kontinenterna mer än 1 å 2 gånger
i månaden och att samfärdseln mellan de olika
ögrupperna, som ombesörj es av skonare, synes
ha starkt avtagit, så kan man icke annat än
häpna över den snabbhet och fullständighet,
med vilken förstörelsen av såväl människorna
som djur- och växtvärlden gått fram över
Oceanien. Det ger oss utmärkta exempel på
förstörda naturlandskap, som icke ersatts av
kulturlandskap utan där härjningen synes ha
varit fullständigt meningslös. Jag skall icke
närmare gå in på orsakerna till detta
bedrövliga förhållande. De förnämsta äro
nedbrytandet av infödingskulturen genom missionärer
och handelsmän, införandet av europeiska
husdjur, särskilt getter, vilka liksom svin m. fl.
förvildats och parallellt med befolkningens
avtagande ökats i antal, spridandet av skadedjur,
framför allt råttor, införandet av främmande
kulturväxter, av vilka många förvildats och
åtskilliga förvandlats till ogräs, vilka som en
farsot spritt sig och i kampen om utrymmet
överallt besegrat de inhemska växterna.
Därtill kommer en härskara av tillfälligt inkonma
djur och växter, bland vilka många haft ett
ödesdigert inflytande på naturen.
Vid upprepade tillfällen hade jag med egna
ögon övertygat mig om att Stillahavsnaturen i
särdeles hög grad är hotad till sin existens och
att någonting måste göras, såvida icke en
egenartad, ännu långtifrån utforskad värld skall
för alltid gå förlorad. Jag föreställde mig, att
intresse för saken borde finnas hos den
vetenskapliga kongress, som under namn av
Pan-Pacific Science Congress, numera Pacific
Science Congress, sedan 1920 sammanträtt för
behandling av frågor och problem, som röra
Stillahavsområdet, och för att befordra dess
utforskande, ty det är ju tydligt, att viktiga delar
av det levande material man önskar studera
är på väg att försvinna. Vid kongressen på
Java år 1929 väckte jag därför förslag om
inrättandet av en permanent kommitté, som
skulle få i uppdrag att studera
naturskyddsfrågorna och att till nästa möte avgiva rapport
och framställa förslag. Kommittén skulle bestå
av en ledamot för varje land, som genom sitt
eget eller sina koloniers geografiska läge är
berättigat att sända officiella delegater till
kongresserna. Som särskilda länder skulle därvid
räknas, jämte de olika engelska dominions,
även Franska Indokina, Malaj staterna.
Nederländska Indien, Filippinerna och Hawaii.
Förslaget bifölls, och kommittén, som fick namnet
Standing Committee for the Protection of
Na-ture in and around the Pacific, trädde
omedelbart i verksamhet med undertecknad som
sekreterare. Sedermera har även en representant
för Bureau International pour la Protection de
la Nature i Bryssel insatts.
Det gällde nu att till nästa kongress inhämta
och sammanställa upplysningar rörande
tillståndet i samtliga delar av det väldiga området;
först därefter kunde man föreslå åtgärder. Ett
frågeformulär utarbetades och utsändes; de 37
frågorna fördela sig på tre grupper,
naturtillståndet, befolkningens tillstånd samt
naturskyddet, d. v. s. vad som gjorts och vad som
möjligen kan göras. Till kongressen i
Vancouver 1933 kunde jag framlägga en längre
rapport, vari åtskilliga områden utförligt
behandlades, och på grundval av denna väcktes ett
767
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
