Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Varuträsk - en ny svensk mineralfyndort, av Erik R. Ygberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARUTRÄSK
Bild 1. Stor spodumenkristall, över 11/2 m lång. (Jämför med
tändsticksasken i nedre vänstra vinkeln.)
s. k. Skelleftegraniten, sannolikt en finkornig
varietet av den grova Revsundsgraniten, vilken
upptar stora områden av Norrlands berggrund.
De för Varuträsk mest karakteristiska
mineralen äro sådana, som innehålla elementen
litium och mangan. Lepidoliten, som
förekommer i brytvärda kvantiteter, är redan nämnd.
Den håller något över 6 % litium ävensom
anmärkningsvärt mycket rubidium och cesium.
Under brytningens gång ha senare påträffats
stora kvantiteter av petalit och spodumen, vilka
båda äro litium-aluminium-silikat. Särskilt
vackert utbildad var spodumenen, av vilken
kristaller påträffats med en längd av IV2
meter. Andra silikat, som förekomma i samband
med« dessa, äro cleavelandit (en
fältspatvarie-tet), beryll och turmaliner. Beryll
förekommer i två varieteter, den ena i stora kristaller,
mätande över 25 cm i diameter, den andra i
små (2—3 cm i diameter)
glasklara korn i
lepidolitfel-sen. Kemiskt skilja de sig ej
från varandra, och båda visa
en typisk halt av litium,
rubidium och cesium.
Av turmaliner ha påträffats
dels svarta, dels färgade, vilka
ibland gå under namnet
el-baiter. De senare äro
sällsynta i vårt land och ha
tidigare endast hittats på Utö.
I Varuträsk finnas såväl röda
(rubellit), blå (indigolit) som
gröna (verdelit). Ofta
förekomma de i utomordentligt
vackra exemplar med väl
utbildade kristallformer. I
kemiskt hänseende äro
tur-malinerna silikat av mycket
komplicerad sammansättning;
de färgade innehålla alltid
litium i något varierande
proportioner.
Länge hade professor Quensel letat efter
mineralet pollucit, ett cesiumsilikat, som i
Europa endast påträffats i små kristaller på ön
Elba. Den är ytterst svär att upptäcka, då den
i hög grad liknar kvarts. Den 27 maj 1938
erhöll han emellertid ett meddelande, att doktor
O. Ödman i Boliden hittat ett mineral i
Varuträsk, som han misstänkte vara den länge
eftersökta polluciten. Vid närmare undersökning
visade detta sig också vara fallet, och lika
överraskande var, att den förekom i avsevärd mängd.
I Varuträsk dominera silikaten kvantitativt,
och det är dessa, som främst varit föremål för
brytning. Men förekomsten av andra
mineralgrupper är därför inte mindre intressant, och
detta gäller då främst fosfaten. Det först
påträffade av dessa var mineralet trifylin, vilket
är ett litiumfosfat, som dessutom innehåller
järn och mangan. Den friska trifylinen är
798
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
