Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Kriget - Krigsoperationerna i november 1939. »Nervkriget» i öster och väster - ett krig mot de neutrala, av Erik Zeeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET
koren i de uppgörelser, som ifrågavarande
stater ingått med Ryssland efter det ytterst korta
nervkriget. Däremot fortsatte den rysk-finska
dragkampen ännu vid månadsskiftet oktober—
november utan resultat. Samtidigt som
förhandlingarna i Moskva återupptogos i början
av november, ryktades det om betydande
förstärkningar till Leningrads garnison, varjämte
man i den ryska pressen avfyrade kraftiga
bredsidor mot Finland, Skandinavien och
västmakterna. Den 13 nov. avbrötos
förhandlingarna definitivt. Därmed fortsatte nervkriget i
syfte att ekonomiskt utnöta Finland.
Sovjetunionen ville framför allt ha Hangö, såsom det
öppet förklarades av chefen för den ryska
Östersjöflottan, amiral Tributs.
Den 26 nov. inträffade på Karelska näset ett
skickelsedigert gränsintermezzo, om vars
förlopp det — naturligtvis — föreligger olika
versioner men som i vilket fall som helst av
Sovjetunionen togs till förevändning att öka
nervkrigets press med ytterligare några grader.
Den 28 uppsade Moskva ensidigt
non-aggres-sionspakten med Finland; följande dag
avbrötos de diplomatiska förbindelserna med
Helsingfors, och den 30 igångsatte ryssarna
militära operationer till lands, till sjöss och i luften
— naturligtvis utan krigsförklaring.
Finland har en landgräns på omkring 3 000
km, därav nära tre femtedelar mot Ryssland,
och en sjögräns på över 1 600 km, oberäknat
Åland. Nära fyra femtedelar av landgränsen
mot Ryssland från trakten av Petsamo och
Fiskarhalvön i norr till Suojärvi i söder är
omgiven av ödemarker och vägfattig, detta
sistnämnda dock icke till den grad, som man velat
låta påskina. Från den ryska örlogshamnen
Poljarnoje vid Ishavet gå sannolikt gångstigar
över gränsen till Petsamo, varifrån landsväg,
»ishavsvägen», leder ned till Torneå. Fångar från
Solovetskijöarna ha byggt en väg från
Kanda-laksja vid nordvästra spetsen av Vita havet till
finska gränsen, varifrån man över Kemijärvi
(65 mil norr om Ladoga) kan komma till Torneå.
Från Kem och vid Repola (25 mil norr om
Ladoga) går en väg över gränsen i riktning mot
Uleåborg och Nurmes. Minst tre vägar torde
sålunda från Murmanbanan i Fj ärrkarelen leda
mot det nordliga Finland. De äro dock på
finska sidan lätt försvarbara och operationer
här endast möjliga med mindre styrkor, vilkas
förbindelser äro mycket sårbara. Huvudsakliga
operationsområden till lands äro dels trakten
från Ladoga norr ut till en bit norr om Suojärvi,
dels landtungan väster om Ladoga, Karelska
näset, där gränsen går vid den historiskt
ryktbara Systerbäck. Dessa områden, särskilt
Karelska näset, äro försedda med ett sedan länge
utbyggt, solitt djupförsvar, där det varken
saknas stödjepunkter i pansar och betong eller
stridsvagnshinder — den s. k.
Mannerheimlin-jen. För övrigt är den finska terrängen föga
gynnsam för motoriserade trupper. Kusten vid
Finska viken från trakten av Viborg till Utö
intill den åländska ögruppen är försedd med
starka befästningar, bestyckade med ett talrikt
kustartilleri.
De finska försvarskrafterna utomordentligt
starka i förhållande till folkmängden, ha haft
fördelen att endast behöva disponeras med
hänsyn till ett enda krigsfall. Redan i fredstid är
den stående armén, omkring 3 ^/a divisioner,
förlagd huvudsakligen till försvar av sydöstra
gränsen. Denna styrka befinner sig sedan
avsevärd tid på krigsfot. Ehuru Finland före det
ryska överfallet icke skridit till allmän
mobilisering, torde även avsevärda delar av
territo-rialarmén ha inkallats under de sista orosfyllda
månaderna före krigsutbrottet. Ryska källor
ha angivit styrkan av de finska stridskrafterna
vid sydöstra gränsen i slutet av november till
7 divisioner. Givetvis skall här även
huvuddelen av det finska flygvapnet insättas. Kusten
täckes som sagt i huvudsak av kustartilleriet.
1 Se ock artikeln om rustningsläget, sid. 814.
806
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
