Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Nittonde århundradets konst, dess utgångspunkter och förhistoria - 2. Utgångspunkter: renässansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
begrepp eller från antikerna lånade attribut karaktäriseringen. Mästarnes
motivkretsar odlades fortfarande — vid sidan af de bibliska ämnena
framför allt den klassiska gudavärlden. Men »denna uppstufvade forntid» kunde
ej annat än stelna i kall allegori
och abstraktion, den stödde sig
på de inlärda begrepp, den
klassiskt bildade minoriteten i de olika
länderna tillegnat sig, och förblef
främmande för folkens
förutsättningar och lifsåskådning. Den
fromma enfald, som talade ur en
och annan gammal målning
omedelbart till menige mans
okonstlade känsla och som en hvar
förstod, den tillhörde en
längesedan förfluten tid. Konsten hade
ryckt sig lös från det henne
omgifvande lifvet.
Men den var praktfull, stor,
yppig, denna tids konst, som
betecknas ej blott af epigoner
och stortaliga låntagare från mästarne utan af en följd stora namn. Detla
senrenässansens skede, som inledes af Michelangelo och Tizian, var
Correg-gios, Berninis, Rubens’ tid, och den gick fram till Puget och Perrault i
Frankrike och i Tyskland till Schlüter. Den rör sig med starka uttrycksmedel,
stora massor, effektfulla motsättningar, bredt patos. Ingen skall påstå, att
den saknar hvarken liflighet eller karaktär, den har tvärtom båda delarne i
öfverflöd. Den talar ur jesuitkyrkornas flammande prakt, ur barockstilens
palatsbyggnader med deras pompösa, effektfulla dekoration, ur skulpturens
våldsamma rörelser, lidelsefulla affekter och afgjordt måleriska hållning —
med lagarna om jämvikt och begränsning betydligt tänjda — och ur
måleriets bredt dekorativa, effektfulla, tunga färgstyrka.
Italiens dag var nu förbi. Efter ett par århundradens alstring utan like
tycktes landets konstnärliga kraft vara uttömd, på samma gång som det sjönk
i politiskt hänseende. Frankrike tog ledningen, organiserade konsten liksom
så mycket annat, gaf den en plats i det moderna samhället, stiftade
akademier — den i Paris och sedan dennas filial i Rom — till bevarande af
traditionerna, akademier med undervisning enligt erkända smakregler, med
pris-täflingar, stipendier, utställningar, titlar och diplomer.
Paris blef konstens och smakens hufvudstad. Från Paris gick hon ut
öfver Europa, franska konstnärer utgjorde en eftersökt och välkommen
importartikel i alla länder, och de exempel, Paris gaf, följdes öfverallt, där en
härskare ville lyckliggöra sitt folk med den erkändt goda smaken enligt tidens
fordringar.
11
NICOLAS POUSSIN, SANNINGENS TRIUMF. Plalbndmilning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
