Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Klassicismen i Rom och i Frankrike - 3. Kejsardömets konst - Arkitektur - Skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.
talets midt William Kent och hans söner utbildat de enkla, raka liniernas
och de stränga och sträfva formernas arkitektur. John Soanes bygde
Englands bank, Smirke British museum. Den gick till Belgien, till Tyskland,
den förirrade sig till Ryssland och var redan erkänd och använd i
Skandinavien, och den seglade öfver hafvet till Amerika, där bland annat Kapitolium
i Washington bygdes i grekisk stil med en renässanskupol. Äfven empiren i
inredning, i möbler, prydnadsting, husgeråd upptogs af kejsarens fiender lika
väl som af hans anhängare.
Den franska skulpturen under republiken och kejsardömet är ej af större
betydenhet. Klassicismen — fastän till sitt väsen mera en skulpturens än en
målningens konst — har bland de franska skulptörerna ingen David att
framvisa, om ock själsfränder till honom. Inom skulpturen liksom inom måleriet
blir det det nästföljande skedet, som medför ett uppåtgående.
Under hela senare hälften af 1700-talet har förmedlingen mellan rococo
och nyantik gjort sig gällande — ofta med mycken smak, stilkänsla och
lif-fullhet. Skulptörer som Pigalle, Houdon, Pajou, Clodion, Roland ha
representerat olika strömningar och lynnen under öfvergångstiden. Vid sekelskiftet
företrädes den antika stränga idealstilen i främsta rummet af Lemot och den
mera till det behagfulla sträfvande klassiciteten af Chaudet. Lemot utförde
den nya Henrik IV-statyn på Pont Neuf, medan Ludvig XIV:s ryttarstaty
på Place des victoires modellerades — i romersk imperatorskostym — af
Bosio (född 1769, död 1845), en af kejsardömets mest framskjutne
bildhuggare. Med mycken savoir faire och ledd af ett säkert modellstudium rör
sig Bosio inom olika områden, det antika och det moderna. Som familjen
Bonapartes flitigt anlitade porträttör visade han mycken förmåga att gifva
kejsaren och hans systrar en hållning, som stämde öfverens med den antika
dräkten. Ty för en heroisk och monumental framställning var det klassiska
draperiet den enda lämpliga dräkt, en hjälte i byxor och stöfiar var ingen
rätt heros och -dugde ej i den sublima stilen. Däremot medgaf denna mycket
väl, att han fick uppträda alldeles oklädd. Af Napoleons generaler förekomma
som statyer Hoche, Desaix, Leclerc — kanske ännu flera — i klassisk
nakenhet, och kejsaren själf blef af Canova förevigad utan andra kläder än ett lätt
draperi kastadt öfver venstra armen.
Den romerska cesardräkten, som Napoleon bär på flera monument, passar
honom dock minst så bra som den klassiska rustningen passat den perukklädde
Ludvig XIV och vida bättre än forngermanska barbarkläder anstodo Blücher,
såsom Gottfrid Schadow framstält honom.
Ganska stort inflytande på de franska skulptörerna hade Canovas
behagfulla konst. Någon utveckling beteckna dock knappast dennes franska
efterföljare. Canovas läckra formbehandling lockade de lättledde till att
öfver-drifva den abstrakta skönheten enligt reglerna. En fadd och tom typ uppkom,
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
