Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Klassicismen i Rom och i Frankrike - 8. Thorvaldsen - 9. Thorvaldsens hemkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS. KONST.
förståeligt uttryck åt ett par allegoriska figurer, att framställa till exempel
människans olika åldrar som allegori öfver årstiderna eller att skildra dagen
och natten eller Amor i olika situationer.
De mest älskvärda prof på Thorvaldsens fridsamma och olympiskt
öfverlägsna blick på lifvet och dess stormar — hvilka han i sitt eget lif förstod
att undgå med bibehållen sinnesjämvikt — äro de reliefTer, där små
kärleksgudar spela med. De små amoriner, som han gärna sysslade med på lediga
stunder, äro glädtiga och näpna bytingar, som föra lek och lust in bland
människorna men ej komma någon ofärd åstad, om de ock kunna medföra
»stort besvär», som det heter om kärleken i visan. Han betraktar deras
makt öfver människorna med en välvillig gammal farbrors eller en
anakreon-tisk filosofs småleende. Äfven på detta område tog han ofta sina uppslag
från antika verk — t. ex. då han framställer Psyke utdelande små amoriner
— men kunde, som fallet är just med denna relieff, fördjupa ämnet till en
hel innehållsrik på samma gång som skälmsk dikt om Amors roll bland
människorna. Ett sådant litet drag, som att på en af dessa reliefTer en af de i
en korg instängda kärleksgudarna sträcker ut sin hand mellan spjälorna och
klappar en hund på nosen, är ett mindre vanligt drag i Thorvaldsens
komposition, där tillfälligheter och små nycker ej pläga ha någon plats. Att
barnen på den stora gruppen ’Johannes’ predikan’ äro mera upptagna af en hund
än af predikaren, har ju sin uppenbara afsikt.
9.
Thorvaldsens hemresa 1819 till Danmark och återfärden genom
kontinenten till Rom med stora krokar och flera hållplatser på vägen fick till
resultat en utvidgad motivkrets. Ett nytt skede i hans verksamhet inträder
nu. Efter antika heroer och gudomligheter träda moderna
monumentalgestalter och därjämte kyrkliga motiv in i hans bildvärld.
Han behandlade de moderna uppgifterna i samma anda som de klassiska,
gaf figurerna antik dräkt och antika emblem och sökte i statyerna ingen
skarp individualisering, knappast ens historisk karaktäristik, sökte i främsta
rummet det monumentalt verkande i linier och hållning. Poniatovski blef
på sin ryttarstaty mera en romersk imperator än den polske general, han
varit i lifvet, Potocki och Eugen af Leuchtenberg blefvo idealiserade romare,
liksom furstinnan Bariatinska — stående staty i tankfull ställning — och den
sittande grefvinnan Osterinann hade sina förebilder i antik porträttskulptur.
Samtidens klädsamma kvinliga dräkt kunde Thorvaldsen behandla på ett
synnerligen vackert sätt — se den ytterst behagfulla skizzen af en sittande dam,
som har n:r 169 i Thorvaldsens museum.
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
