Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NWTONDE ÅBHUNDfcADfcflS KONST.
sett med barnsliga ögon och ej behöft anstränga sig lör att vara naiv.
Overbeck förblef konsekvent i sitt afstående från all direkt naturefterbildning liksom
från all individualitet. Hans blida madonnor med blygsamt nedslagna ögon
och sedigt slätstruket hår, med den traditionella klarröda klädningen och den
blå kåpan, äro fria från allt personligt lif, och hans spelande och sjungande
änglar med fromt hängifven blick ha ingen aldrig så liten jordisk tanke, som
van Eycks änglar onekligen ha — det är för öfrigt just därför att änglarna
på Gentaltaret se ut att vara ej blott änglar utan äfven systrar till åskådaren,
som vi älska dem så som vi aldrig kunna älska abstrakta änglavarelser,
vore de än aldrig så fullkomliga. Overbeck lefde sig alltmera in i de
Umbriska målarnes värld och flera af hans taflor verka rena kopior. Hans
ma-donnatvp blef den bestående i den folkliga religiösa konsten och går ännu i
dag igen i tyska oljetryck.
Till hans mera betydande alster höra ^Kristi intåg i Jerusalem» och »Likbegängelsen»
i Lübeck, »Marias förmälning» i Berlins nationalgalleri, »Den heliga familjen» i Münchens
pinakotek, »De sju sakramenten» i stora konturteckningar i Berlins nationalgalleri och den
stora didaktiskt torra monumentalmålningcn »Religionens triumf i konsterna» i Frankfurt.
Där ses profeter, apostlar och kyrkofäder sittande på skyar omkring Maria med Jesusbarnet,
och nedanför äro påfvar och kejsare, lärde och konstnärer grupperade — det hela
kompo-neradt efter Rafaels Disputa och Skolan i Athen.
Af den romerska kyrkan blef Overbeck ytterst föga anlitad, hans stil slog aldrig rätt an
på de samtida italienarne, som voro vana vid helt annat. Men på tyskar och engelsmän
utöfvade han ett inflytande, som var långt ifrån utan betydelse.
De öfriga klosterbröderna och deras efterföljare inom riktningen flyttade
en efter en tillbaka till Tyskland, förde den monumentala konsten med sig
dit, modererade sina grundsatser och målade fresker aktningsvärdt, om också
något tråkigt ibland. De gamle opponenterna blefvo akademiledare — det är
ju så det plägar gå. Veit (d. 1877) kom till Frankfurt och slutligen till Mainz
— »Kristendomens införande i Tyskland» blef hans mest betydande arbete—
gjorde flera kyrkomålningar och förblef trogen mot skolans asketiska
traditioner. Till den yngre Romkretsen, som påverkades af Overbeck, hörde Josef
Fiihrich (f. 1800, d. 1876), en fin och ädel konstnär, verksam i Wien, och
Edvard Steinle (f. 1810, d. 1886), som gjorde fresker i Aachen, i Strassburgs
och i Mainz’ domkyrkor. Deras personlighet kommer dock mest till uttryck
i de verk, där de äro minst nazarener, och de nådde längst i bilder af rent
romantisk läggning, Fülirich i sin skildring af Jakobs möte med Rakel — med
Peruginska eller Rafaelska typer — Steinle i idyller och sagomotiv. Målningar,
sådana som »Fiolspelaren», som sitter uppe i torngluggen och spelar för sig själf
och för himlens fåglar i den stilla sommarkvällen, eller som Loreley, lurande
uppe på klippspetsen, där ingen dödlig satt sin fot, och därifrån ropande ned
till roddaren (båda i Schacks galleri i Munchen), tillhöra en helt annan
riktning inom Tysklands konst än den, som representeras af Overbeck, de
tillhöra det skede, hvars mest typiska namn är Moritz von Schwind. Sina bästa
egenskaper visade dessa båda målare dock i sina akvareller och teckningar,
Führich liksom Cornelius hade i sin ungdom svärmat för Dürer och det
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
