Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Klassicism och romantik i Tyskland - 3 - 4. Ludvig I och München-arkitekturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLASSICISM öctf ROMANTIK I TYSKLAND.
gammaltyska. På äldre dagar återvände han till sin ungdoms kärlek och
åstadkom dels i äkta religiös anda hållna teckningar till Tomas à Kempis,
dels i komposition och stämning tilltalande idyller, (»Ruths saga», »Den
förlorade sonen»), som längre än hans kyrkomålningar skola bevara hans namn.
4.
När Wilhelm von Kaulbach i århundradets midt nödtvunget åtog sig
uppdraget att komponera freskomålningar för de stora murytorna på nya
pinako-tekets i Munchen ytterväggar, så grupperade han motiven omkring kung
Ludvig I:s verksamhet och betydelse som konstbefrämjare. Freskerna äro nu
till större delen utplånade af väder och vind, och konstens gudinna har ej
skäl att gräma sig öfver deras förgänglighet — men skizzerna finnas kvar
oskadade, och de visa, hvad målaren velat säga i sitt verk.
I en följd kompositioner — föga intresseväckande för öfrigt — framställes
konungen på valplatsen, det vill säga på den mark, där, tack vare honom,
det nya Athen bygdes inom den gamla småborgerliga stadens hank och stör.
Rundt omkring monarken är liflig verksamhet rådande, där resas grekiska tempel
i hvit marmorprakt, där gräfvas antika bildverk upp ur glömskans graf, där
mejslas tyska hjältar i marmor och den jättestora Bavaria skådar ut öfver
nya konstskeden. Imponerande kyrkor siras med väggmålningar, sådana
Tyskland ditills aldrig sett. Antiken har tagit bostad vid Isars strand, och
medeltiden står där upp i förnyad prakt och skönhet. I allt är kung Ludvig
medelpunkten.
Det är intet tomt furstesmicker, som tagit sig uttryck i dessa bilder.
Ludvig var själf ej konstnär, men han var konstfrämjare i en grad, som väl
ingen furste varit sedan Hadrianus, soin han blifvit jämförd med. Han satte in
sin hela viljekraft, sin hela hänförelse, större delen af sin civillista och en
mängd millioner af sin privata förmögenhet på sitt mål: att lägga grund till en
tvsk konst i Tyskland och att göra München till landets konstnärliga
hufvudstad. Han var i sin ungdom klassicist, han som andra under seklets första
år, och sandade antik skulptur med en framgång, hvars resultat eftervärlden
gläder sig öfver i Glyptotekets svala marmorsalar. Han blef romantiker och
patriot och lät sina konstnärer fylla väggarna i sitt residens’ nybygnader med
de germanska hjältesagorna i vidlyftiga bildserier. Han bygde det ena
omfattande muséet efter det andra för de konstsamlingar, som tack vare honom
hamnade i Munchen — däribland Düsseldorfsgalleriet, som flyttades undan
när Napoleon väntades, och den Boisseréeska samlingen, som han inköpte
1827. Han gaf sin hufvudstad en helt ny karaktär, ombildade den som
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
