Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Romantiken i Frankrike - 1. En föregångare: Goya - 2. Géricault
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS. KONST.
ställning af strcckmauer och aquatinta, allt annat än bestickande genom utförandets
raffinemang eller elegans, snarare genom den sparsamhet i uttrycksmedlen, med hvilken han vet att
nä den sökta verkan. I Caprichos tumlar en kaotisk fantasi med en värld af de
vidunderligaste vidunder, blandningsexemplar af människor och djur, i obeskrifbara situationer, föga
invecklade för öfrigt. Fantasier sådana som papegojan, med grötmyndig uppsyn predikande
för de andäktigt lyssnande munkarne, apan som målar åsnans porträtt eller läkaren med
åsnehufvud, som sitter vid den sjukes bädd, känner honom på pulsen och tänker >De que mal
morira?» tillhöra de lättfattliga i samlingen. Likaså karnevalsscenerna, trollen som segla fram
på kvastar, den unga skönheten som flyger genom luften, uppburen af tre hopkrympta hexor.
»Krigets lidanden» öfverflödar af hemskheter, det har tydligen fröjdat konstnären att kunna
visa fram frånsidan af den krigiska äran. Här ses öfver allt massakrering af de öfvervunno,
blodbad, stympade, spetsade människor, lämnade åt sitt öde, kvinnorof, marodörer, som slita
kläderna af de sårade, uthungrade flyktingar, fängelse- eller sjukhusscener. Bilder sådana som
den rasande bondkvinnan i vild strid med några soldater, med barnet på ena armen, i andra
handen ett spjut, som hon sticker i magen på en af våldsmännen, eller den ensamma kvinnan,
som, omgifven af idel döde, aflyrar den öfvergifna kanonen, eller de lifdömde, män och
kvinnor, som vänta de dödande skotten, alla på knä i vanvettig förtviflan eller slö underkastelse,
visa den våldsammaste energi. Till Goyas mest omtalade etsningar hör bilden af de unga
kvin-norna. som leka med en manlig docka och låta honom till deras nöje hoppa på en duk, som
de hålla utspänd mellan sig, och inom en helt annan sfer den bild, som har underskriften
»Nada, ello dirå» — den döde reser sig i sin svepning, frigör sin magra arm och skrifver
ordet >Intet>, medan rundt om i mörkret skönjas lyssnande ansikten af människor, begärliga
efter att få dödens gåta afslöjad.
»Goya» — påpekar Woermann — »leder det spanska måleriet, alldeles
utan klassicism och med föga romantik, omedelbart ur förfallets tid öfver i
en realism, som var förelöpare till den i senare hälften af 1800-talet
framträdande.» Han gaf de första elementen till ett nytt sätt att måleriskt
uttrycka det sedda. Den djärft dekorativa totalhållning med helt få färger,
den breda, summariska penselföring, de kvicka isättningar, som öfverraskat
lios en och annan af våra samtida målare, de tinnas redan hos Goya. Likaså
det fångande af ögonblickets lif och rörlighet, som utgjort målet för så många
sökare. Under århundradets senare hälft har påverkning af Goya varit
uppenbar flerstädes i måleriets och i »griffelkonstens» alster.
Hans lidelsefulla sinnelag och hans måleriska läggning göra honom till
en föregångare till vårt århundrades oppositionella konst, till en början till
den franska romantikens kolorister.
2.
Den franska romantiken i diktning och i konst uppträdde med en ung
och entusiastisk oppositions hela styrka mot alla akademiska regler och all
formalism. Reaktionen, som följde efter Napoleonsepopéns slut, födde en
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
