Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Romantiken i Frankrike - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS. KONST.
DELAROCHE: MORDET PÄ HERTIGEN AF GUISE. Oljemålning.
storhet. Han vågade ej utsätta sig för att misslyckas efter den stora
triumfen, målade taflor, som till höga priser såldes i Amerika, blef rik, missnöjd,
bitter och glömd.
Den historiska forskningen, tillämpad på måleriet efter den tidens smak,
fick sitt mest typiska uttryck i Delaroches konstnärskap. Paul Delaroche
(f. 1797, d. 1856), en intelligent, studerad och i allo hedervärd man, beundrad
af den stora allmänheten, som kände sig tillbakastött af Delacroix’ lidelse
och våldsamhet, tillhör de konstnärer, som gifvit sin samtid just hvad den
ville ha och som ha föga att skänka åt eftervärlden. Hans historietaflor
intresserade genom deras vårdade och städade yttre, genom noggranheten i
tidskostymen liksom i målningssättet — hvarje detalj omsorgsfullt utarbetad, inga
bisaker försummade — genom iscensättningens skicklighet, ibland äfven genom
fyndigheten i motivvalet och den historiska karaktäristiken af personerna.
Detta gäller knappast hans döende drottning Elisabet, där hon ligger på
golfvet bland alla sina kuddar och smycken, och minst Cromwell, som
beskådar den halshuggne konungens lik och är rent öfverraskande intetsägande
(i Hamburg, Kunsthalle), men väl Marie Antoinette, då hon lämnar
domstolen för att återgå till fängelset, och kung Edvards söner, där de — bleka
och utpinade af fångenskapen men i hvarje tum ättlingar af en förfinad ras
— sitta lutade intill hvarandra på sängen, medan deras lilla hund lyssnar
efter steg, som närma sig utanför — de annalkande mördarnes steg.
Vid illustrerandet af historiens stora dramer är det i regeln slutscenen,
Delaroche väljer att framställa, drottning Elisabets död, Strafford på väg till
afrättsplatsen, ögonblicket efter mordet på hertigen af Guise, då hofmännen
skynda att berömma sig öfver sin bragd inför den skygt inträdande konungen.
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
