Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Romantiken i Frankrike - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANTIKEN I FRANKRIKE.1
Någon storhet i uppfattningen är ej att vänta af dessa bilder, de skildra
historiska anekdoter, ofta med situationen dramatiskt tillspetsad. För
1830-talets publik var allt detta ännu nytt.
Bland Delaroclies många öfriga verk är hemicykeln i École des beaux arts, framställande
konstens stormän från alla tider, det märkligaste och mest kända, skickligt genomarbetadt i
komposition, i grupper och linier. De många konstnärsporträttens andliga innehåll är dock ej
vidare betydande, och att — som skett — nämna denna målning i jämbredd med
världskonstens storverk är väl uppenbar öfverdrift. Skall den jämföras med något, så bör det vara
med det som samtidigt åstadkoms i andra länder på liknande områden.
Skedets historiemålare hade ingen brist på sysselsättning. Sedan Louis
Philippe gjort Versailles till ett historiskt museum, stodo dess ändlösa
galleriers väggar färdiga att fyllas med bilder till Frankrikes ära. Där ser man
Karl den store och den helige Ludvig, korstågens hjältar belägra städer
och utkämpa fältslag, där stiftar Ludvig XIV fred och grundlägger nyttiga
inrättningar med pomp och ståt, omgifven af sitt dekorativa hof af
docklik-nande herrar och damer, och Ludvig XVI är ute i vinterkylan och delar ut
allmosor till de fattige, medan hofmännen på vördnadsfullt afstånd vända
blicken upp mot himlen, hvarifrån den gode har att vänta sin belöning. Där
fylla Napoleons bragder många och stora väggytor och likaså Ludvig XVIILs
och äfven Karl X:s revyer och parader. Och slutligen tillkomma nya
fältslag och belägringar från Italien, Krim och Algier.
Det behöfdes både många och skickliga målare för att få den stora serien
af historiebilder färdig inom något så när kort tid. Det var också många
målare som — för att nyttja "Goncourts uttryck — »öfvergåfvo konsten för att
bli handtverkare i Versailles». Delaroche, Signol, Fleury, Ary Scheffer m. fl.
målade fransk historia och den habile marinmålaren Gudin en rad af stora
sjöslag — ett par bataljer af Delacroix och Devéria kommo också in i
samlingen, liksom moderna krigsbilder af Heim, Pils m. fl. Men den, som här
åstadkom både de flesta och de största taflorna och som var i sitt esse, när
det gälde dylika uppgifter, den som aldrig ryggade tillbaka för svårigheter
och som löste de mest invecklade problem med den största lätthet och det
käckaste lynne, det var tidens ryktbara virtuos, Horace Vernet (f. 1789, d. 1863).
Populär som ingen annan’blef han förnämligast genom sina litografier med
soldater och hästar, genom sina afrikanska krigsbilder, där de franska
röd-byxorna bilda en målerisk kontrast till beduinerna på sina arabiska springare.
Hans största duk, den 21 meter långa framställningen af intagandet af Abd-el-Kaders
läger vid Smalah med situationens virrvarr, lägret som öfverrumplas af de franska trupperna,
kvinnor och barn, kullstjälpta tält, gazeller, oxar och kameler på flykt, de afrikanska jägarne till
häst stormande rätt fram emot åskådarne, ger hans hela konstnärsskap i koncentrerad form.
Taflan ger en mängd detaljer, men intet helintryck, den kunde skäras af snart sagdt hvar som
hälst eller fortsättas på längden hur långt som hälst, utan att dess innehåll blefve hvarken
mera eller mindre.
Dylikt målade Vernet på rak arm, utan förstudier, med den lifligaste
inbillning och den största säkerhet i handen. Kolorist var han ej och någon
storhet i uppfattningen, någon patos, stil, känsla skall man ej begära af
honom. Men ursprunglighet saknade han alls ej, hans konst var hans egen,
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
