Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De franska genombrottsmännen från 1830 - 3. Millet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FRANSKA GENOMBBOTTSMANNEN FRÅN 1880.
3.
Rousseau, Dupré, Corot inålade naturen och sin känsla af dess majestät,
dess enslighet, dess oro, dess melodi. Människan spelade i deras konst en
obetydlig roll, hon var endast staffage, bidrog genom sin närvaro i taflan till
att uttrycka den åsyftade stämningen.
Annorlunda hos deras kamrat i Barbizon, Millet. För honom var
människan och naturen, hon lefde uti, ett och oskiljbart, naturen ej endast en
bakgrund för människoframställning och människan ej blott ett staffage i
landskapet. Det han målade var den alstrande, fruktbara naturen, åkern,
ängen, myllan, betesmarken — och bondelifvet, som hängde tillsammans med
allt detta. Han blef den som införde bonden i konsten, icke staffagebonden,
som långt före hans tid förekom som dekorerande figur i landskapstaflor,
icke den mediterande fiskaren i sin båt eller herdinnan i drömmar lutad mot
en trädstam, icke den italienska operafiskaren från Portici eller de godmodige
tyska gubbarne vid sitt ölkrus, utan bonden och bondkvinnan i sitt arbete,
i det dagliga släp, som böjer deras rygg, förgrofvar och förslöar ansiktets
uttryck och gör rörelserna klumpiga, långsamma, tunga. Men på samma gång
utgör för Millet detta bondesläkte mänsklighetens stam och kärna, och det
stora i dess gärning är just detta ideliga och ihärdiga arbete för brödet.
Bakom den slafvande, tyngda arbetsträlen — en länk endast i det utan rast
sträfvande släktets stora kedja — står arbetets höga uppgift, lifvets första
lag, och rundt omkring trälen breder sig naturen, som ej är Corots idyll och
sagoland, utan hvad vi stadsbor kalla bondlandet, människosläktets amma,
trött af att gifva och ständigt gifva och likväl outtröttlig i sina gåfvor.
En Homeriskt enkel och upphöjd syn på jordbrukarelifvet adlar Millets
skildring af det, äfven då det är verklighetens krassa moment, han
framställer. Om det luktar af hans mylla, så sveper dock solljuset sin glans öfver
de fruktbara åkrarnas stora synvidd. Millet är idealist, och han — liksom
Rousseau och Corot — är klassiker efter sitt hufvud, på samma gång som han
godt kan inordnas bland romantikerna. Han stod för öfrigt utanför all strid
mellan riktningar, intresserade sig föga för allt hvad dit hörde, intresserade
sig endast för den värld, han lefde uti och förstod, och för sina tankar och
drömmar.
Jean Francois Millet föddes 1814 i byn Gruchy nära Cherbourg i
Normandie. Befolkningen i detta landskap har nordmannablod i ådrorna. De
ha ej saknats, som i Millets kontemplativa konstnärslynne velat se ett
bevis på hans germanska börd. Från Normandie voro likväl äfven
Corneille och Poussin bördiga, som båda äro att räkna bland den franska
rasens mest typiska företrädare, och franska karaktärsdrag kunna spåras, lika
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
