Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De franska genombrottsmännen från 1830 - 4. Diaz, Daubigny, Troyon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅltllUNDBADETS KONST.
så vacker skizz, hvilken vacker tafla kunde icke göras af den!» är ett uttryck,
som Daubigny förargar sig öfver att få höra fallas framför en af hans
målningar. Det befanns vara studier och ej fullbordade konstverk, de utstälde.
Detta särskiljande mellan studier och konstverk höres allt fortfarande och är
fortfarande lika meningslöst, som då det första gången uttalades. Ty hvarje
med ledning af naturen gjord målning är väl en studie, och om den är sedd med
konstnärsögon och konstnärligt gjord, så är den väl ett konstverk, antingen den
är noggrannt utpenslad eller bredt och summariskt uppmålad och antingen den
är målad i friluft eller inne i atelierdager. Och som färdig bör en målning
få anses, då konstnären i och genom den uttryckt hvad han velat såga,
uttryckt det starkt, helt och klart. Rousseaus uttalande i frågan om hvad det
vill säga att en målning är färdig, kan ej nog ofta upprepas. Det uttrycker
ej endast hans utan hela riktningens ledande grundsats. Upptecknadt af
en hans lärjungar, L. Letronne, lyder det som följer:
»Det, som gör en målning färdig, år ej mängden af detaljer utan det helas
sammansättning. Det är ej endast ramen, som utgör en taflas gräns. I hvilket motiv som hälst finns ett
hufvudföremål, vid hvilket edra blickar stanna, de andra föremålen endast komplettera detta,
de intressera en mindre, det finns ingenting för blicken annat än detta hufvudsakliga — se där
taflan® rätta gräns. Detta hufvudföremål bör också fästa sig i blicken hos den, som betraktar
en tafla. Man måste ständigt återkomma dit, skärpa sin färg allt mera. Detta har Rembrandt
förstått bättre än någon annan. Om man däremot utför detaljerna korrekt från ena kanten af
taflan till den andra, så väcker målningen ett intryck af likgiltighet. Om allt intresserar 1 lika
grad, så intresserar ingenting.»
Till de styrande konstnärerna kom ingen af nydaningsmännen att räknas.
De trifdes också alla bättre ute på landsbygden än i Paris, och de voro
hemma hos sig, när de voro ute i skogen, på faltet eller på floden.
Naturstudiet, naturbetraktandet förde de framåt. Om dem alla gäller
hvad Fromentin yttrar om Millet, att han i sina verk sagt ting om naturen,
som en af de gamla holländarne aldrig skulle hittat på. De insatte
landskapet på en plats i konsten, som denna konstart förut ej ansetts värdig. Och
efter dem följde nya nyhetsmän, och det blef dessas tur att väcka de
maktägandes förargelse. Men en dag kunde det ej längre döljas, att det var bland
de förbisedda och i det längsta ringaktade, man hade att söka
konstutvecklingens hörnstenar, och de inskrefvos i häfderna som vägbrytare, medan
juru-majoritetens perukstockar lämnades åt glömskan. Framtiden skipar rättvisa
— ibland.
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
