Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Vid århundradets midt - 1. Konstläget i olika länder, de historiska skolorna i måleri - 2. De historiska skolorna i arkitektur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅltllUNDBADETS KONST.
utan gemensamhet. Under 1700-talet höllos de ännu godt samman af den
dekorativa principen, som de alla underordnat sig. Konsten hade ännu ej
stält sig öfver handtverket utan samarbetade därmed, äfven det konstnärliga
handtverket omhändertogs af akademierna, och ofta framhölls på den tiden
konstens nytta såsom uppfostrande för ögat och smaken. Revolutionen gjorde
slut på konsthandtverkets blomstring. Empiren sökte ännu hålla fast vid
konstens enhet, men med sprängandet af de klassiska formerna var
splittringens tid inne. De på lifvets praktiska behof tillämpade konstriktningarne
fingo reda sig själfva efter förmåga. Konstnärerna blefvo lika likgiltiga för
dem som allmänheten var. Konstindustriens alster kunde i de bästa fall
vara skickligt handtverk, men de saknade konstnärlig ledning och
konstnärliga impulser. Här herskade naturalism men utan dekorativ hållning. Det var
den första världsutställningen (i London 1851), som öppnade de intresserades
ögon för den rådande smakens låga nivå på den dekorativa och ornamentala
konstens områden 1— ej minst genom de jämförelser, den tvingade
allmänheten att göra mellan orientalisk konstindustri och modern europeisk. Från
den dag, man insett bristen, började arbetet på att afhjälpa den, ett arbete
som visserligen gick trögt i början och möttes med oförstående men som
utan afbrott och med allt bättre resultat fortgått under århundradets hela
senare hälft.
Äfven konstindustrien blef liksom arkitekturen stilsökande och gick länge
nog att taga mönster af de historiska stilarna. Från efterbildning till frihet,
det var vägen, äfven inom denna gren af konsten.
2.
Arkitekturen går från klassicism genom medeltidsstilar, företrädesvis gotik,
till renässans.
I England hade den modifierade Palladiostil, som länge varit den
förherskande, blifvit undanträngd af hellenismen. Grekiska kollonader
uppradades där som i andra länder — till och med i mera riklig mängd än
annorstädes — framför snart sagdt alla fasader utan synnerlig hänsyn till
bygnadens ändamål.
Till den engelska klassicismens främsta verk äro att räkna, förutom Englands bank af
John Soane (1788), British museum (börjadt 1823) af Robert Sinirke, Nationalgalleriet (1830-talet)
af Wilkins, sedermera betydligt utvidgadt och förändradt, börsen (1840-talet) af Tite, den
storartade S:t George Hall i Liverpool. Samtidigt förde arkitekter och i ännu högre grad
arkeologer studiet af landets gotiska bygnadskonst framät från förmåga i formernas efterbildande till
förmåga att upptaga stilens grundsatser och använda dem i och för moderna ändamål. 4. TT.
Pugin, Richman, Brandon äro detta skedes ledande engelska gotikarkitekter, efter dem följa Gilbert
206
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
