Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Frankrike intill 1870-talet - 3. Romantik: Gustave Moreau - 4. Historiskt måleri: Meissonnier m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅltllUNDBADETS KONST.
För skedets skepticism och förståndskyla har ofta Géröme blifvit
framhållen som typen. Född 1824 var han redan i slutet af 1840-talet en
uppmärksammad målare, fick småningom alla utmärkelsetecken, en fransk
konstnär kunde få, och blef en af sin tids ryktbarheter. Det har många gånger
blifvit sagdt, att hans konst är idel beräkning och förståndskyla, att där ej
klappar något hjärta, att konstnären står liknöjd utom sitt verk. Géröme är
likväl en intelligent man, en idérik och spirituell berättare, oeh ingen skall neka
till, att där är en personlighet i hans arbeten.
Det anekdotiska är lians område, antingen han väljer sina ämnen ur historien eller från
österlandet, som han liera gånger besökt, eller för ombytes skull från samtiden (»Pjerrots
duell»). Han målar de romerska soldaterna marscherande från Golgata, där skuggan af de tre
korsen sticker fram från taflans kant. En annan gång skildrar han marskalk Neys död. Den
skjutne ligger framstupa på marken, medan soldaterna marschera bort, korrekt och
reglements-enligt — en idé, som Jean Paul Laurens kunde ha afündats honom. En tredje gång framställer
han ögonblicket efter Cæsars död — den fallne ligger vid foten af Pompeji stod, senatorerna
fly i allmän häpenhet och skräck, endast en gammal man sitter kvar på sin plats, han har
somnat och sofvit öfver den stora händelsen. Han målar gladiatorernas inmarsch på arenan,
huru de hälsa kejsaren — »morituri te salutant» — målar Moliére spisande på tu man hand
med den store kung Ludvig, medan hofvets dignitärer få stå och se på — en uppdiktad
tilldragelse, men som passar godt för Gérömes spetsiga ironi — eller tiggarmunken, som i
medvetande om sin makt, med retsam ödmjukhet, läsande i bönboken, går förbi de bugande,
krypande hofmännen utanför majestätets dörr, där han går in oanmäld. Dessemellan antika ämnen
som Fryne inför sina domare eller de två augurerna, som mötas och utbyta ett leende af
samförstånd. Han kan reta genom sin formkyla, sin korrekthet, sin spetsiga pensel, han kan
svårligen annat än intressera, värmer gör han ej. Hans formtalang har gifvit det bästa resultatet
inom skulpturen, han hör till de målare, som äfven äro goda skulptörer, liksom flera af hans
samtida skulptörer — Dubois, Mercier, Falguière — äro goda målare. Bland hans skulpturverk
märkas den originella polykroma kvinnostatyn »Tanagra» i Luxembourg, romerska fäktare, en
statyett af Napoleon till häst m. fi.
Géröme håller den historiska anekdoten i kabinettsformat, han närmar sig på detta
område till Meissonnier — äfven i målningssättets och karaktäristiken udd ocli skärpa.
4.
Meissonnier är allt fortfarande mästaren bland småmålarne. Jämte dessa
genrebilder från 16- eller 1700-talet, som blifvit hans specialitet, behandlar
han under detta skede äfven rent historiska ämnen.
Det var väl hufvudsakligen hans intresse för hästar och ryttare, som kom honom att slå
sig på att måla krigstaflor. Napoleon inbjöd honom till hären under kriget i norra Italien
1859. Resultatet blef den lilla framställning af kejsaren i slaget vid Solferino, som hamnade i
Luxembourggalleriet, sedan kejsaren ej funnit den lämplig att placeras bland batalj taflorna i
Versailles. Framställningen är korrekt i alla afseenden men knappast något mera, kejsaren
med. sitt stora följe till häst upptager större delen af taflan, en artillerikolonn i framryckning
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
