Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Tyskland intill 1880-talet - 5. Arkitektur, tysk renässans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅBHUNDBADET8 KONST.
tadt som en lustig excentricitet, och som satte i scen dessa karnevalståg i
1500-talskostym, som snart blefvo populära öfver allt i Tyskland och som
nådde sin höjdpunkt i det af Makart till kejsarparets ära i Wien anordnade,
liksom den tyska rumdekorationen fördes till sin spets i Makarts yppiga
interiörer, där hopandet af stoffer, färgens rikedom, mustighet och prakt
spelade större roll än någonsin.
I de moderna tyska rummen var en dekorering i Makarts färger på sin
plats, här voro porträtt af Lenbach, infattade i tunga, mörka, occiderade
guldramar, som hemma hos sig, och likaså alla dessa kostymfigurer i gammaltysk
eller i italiensk renässansdräkt af Max Thedy, Fritz August Kaulbach och andra.
Riktningen hade sin dag och blef gammalmodig. Liksom alla
imitationsstadier förde detta till längtan efter något eget, något skapadt af
samtiden för samtiden. Ledtråden till ett konsekvent och fruktbart sökande var
angifven redan flere år förut — den finns i Gottfrid Sempers arbete »Der Stil»,
som böljat utkomma 1860. Där liksom ofta träffade Semper sakens kärna
och gaf uppslag af betydelse.
Hans sätt att tänka tillät honom — detta enligt Gurlitts antydan af innebörden i »Der
Stil» — ej att antaga, att de antika kolonnordningarna skulle ha blifvit f5dda färdiga, han
måste anse dem som utbildade efter föregående former. Han undersökte därför de enklaste
äldsta skapelser af konstverksamhet, liksom språkforskaren söker ordens ursprung, och i dessa
äldsta konstalster faun han sin praktiska estetiks lagar fastslagna. De hade utvecklat sig, innan
den stora konsten ännu blifvit uppfunnen, och denna har lånat sina uttrycksmedel just ur dessa
enkla former. Detta hänvisande till den lilla konsten var af stor betydelse för konsthandtverkets
utveckling. Semper hänvisade konstidkarne till en sak, som de förut tänkt föga på, han lärde
dem att undersöka stoffets betingelser och de former, som framgå därur, han lärde dem iakttaga
de orsaker, som medföra en förändring af dessa former, och hur formerna öfvergå från ett
konst-område till ett annat. Men till skilnad från föregående estetici fastslog han aldrig, hur formerna
borde ha varit för att bli ansedda som fulländade, han bedömer dem ej från idealets ståndpunkt,
han söker och finner i hvarje stil de särskilda lagar, som uppkomma ur ändamål, stoff och
prydnadsbegär, han söker visa, hur ändamålet, stoffet, formen ömsesidigt betinga och utfylla
hvarandra — allt ord, som hans samtid behöfde höra, som klarade begreppen och visade säkra,
tillförlitliga vägar till ett medvetet mål.
ökad skicklighet i förening med vidgad synkrets medför ett gradvist
höjande af konstindustrien liksom af arkitekturen. De i Tyskland rådande
fördomarna mot vissa stilar såsom hållningslösa och ovärdiga ett konstnärligt
studium — detta gälde, som förut är påpekadt, ej blott barock och rococo
utan ganska länge äfven renässansen — började undanröjas genom unga
fackmäns gedigna studier. Från stilabstraktion till stilkaraktär gick vägen,
från det formelt bundna till individuel frihet på grundval af studiet af en
uttrycksforms grundlagar och naturliga bestämmelser.
Semper gick fortfarande bland de främste af upplysningsmannen — han var bland annat
den förste, som klargjorde barockarkitekturens system och visade, att denna stil alls ej var så
godtycklig och upplösande, som det blifvit ett axiom att tro.
Semper, som från 1855 var verksam i Zurich, där bangården, polyteknikum m. fi.
byggnadsverk vittna om hans geniala skaparkraft och om hans förmåga att röra sig med enkla
medel, fogade sig, dà han 1871 flyttat till Wien, efter den där härskande böjelsen för prakt och
ståt, efter den typiskt wienska »öfvcrstil», som där satte sin karaktär på de nya monumentala
288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
