Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Tyskland intill 1880-talet - 4. Pilotyskolan - 5. Arkitektur, tysk renässans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLAND INTILL 1880-TALET.
Till samma område, om ock med typer och iscensättning hämtad från
andra bygder, höra Munkaczys bondelifstaflor: den lifdömde, krigsfångarne,
kvinnorna, som repa charpi i stugan, likhuset med de sörjande, boxning
mellan en yrkesatlet och byns starke man.
Michael Munkaczy (f. 1846, hette då Lieb, sitt nya namn tog han efter sin födelsestad
Mun-kacs i Ungern, d. 1900) arbetade sig upp från snickarlärling, fick artistisk bildning i Dusseldorf
och vann 1869 sitt namn genom den förstnämda af dessa genrebilder, som blef prisbelönad i
Paris. Själf flyttade han öfver dit 1872. Han var till sitt temperament alls ej tam som de
gennina dässeldorfarne, hans anslag är kraftigt, brutalt ibland, hans penselföring bred och djärf
och färgen stark och djup med förkärlek för svart som genomgående ton. I Paris målade han,
då han själf blifvit flyttad in 1 den eleganta världen, atelier- och salongsscener med
världsdamer och barn och med modern lyx, vann sin andra seger med >Den blinde Milton
dikterande det förlorade paradiset för sina döttrar» (världsutställningen 1878), där den mörka
färgskalan slöt sig osökt och känsligt till ämnet, och gjorde ofantligt uppseende med sina religiösa
kolossaltaflor »Kristus inför Pilatus» och »Golgata» — den sistnämda verkar hufvudsakligen
panorama och saknar liniestorliet i kompositionen.
5.
Munchen blef ännu en gång stilskapande, denna gång inom konstindustrien.
Ett ifrigt arbete på konstslöjdens höjande hade pågått, allt sedan den
första världsutställningen i London väckt längtan efter konstnärlighet i
dekoration. Konstindustriella skolor och museer upprättades på olika platser,
tidskrifterna sysselsatte sig ifrigt med studier af konststilar och konsthandtverk,
gamla vapen och husgeråd söktes fram, afbildades, imiterades. Uppgiften
blef närmast den att återgå till den nationella konstens blomstringstid, alltså
till tiden närmast före 30-åriga kriget, hvilket verkat ödeläggande äfven på
tysk konstverksamhet. Renässansen blef på modet, dessa rum med mörka
träpaneler, mustiga, varma, djupa färger, målade bjälktak, brokiga glasfönster i
karnappen med väggfasta bänkar, lyktor af gjutjärn, Lutherstolar, tunga skåp,
skulpterade kistor af ek med järnbeslag, muggar och krus på panelningen,
väldiga kopparkärl här och hvar, väfnader eller gyllenläder på väggarna, allt
detta som småningom fick sitt mest slående uttryck i ölstugorna och som
blifvit kalladt bierkneipsstil, alldeles som om stilen haft sitt ursprung i dylika
lokaler. Det är som om man ville antyda, att melodierna ur Trubaduren
och Traviata äro hämtade från positiven.
I spetsen för denna rörelse stod i München Lorenz Gedon, som mer än
någon annan bidrog till upptagandet af renässansmotiven, en lifaktig man, som
var dristig nog att bygga grefve Schacks villa i barockstil, hvilket blef betrak-
287
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
