Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Valörmåleriets genombrott - 4. Modernismen i andra länder - 5. Modernismen i Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅEHUNDEADETS KONST.
Jämte Segantini blef schweizaren Gustave Jeanneret alpnaturens mest
uppmärksammade tolkare. Han framhåller gärna berglandets storhet och majestät)
fjällens höjd och afgrundernas djup. Dessemellan ger han landtliga skildringar
ur vingårdsarbetares lif. Äfven Hans Sandreuter — elev af Böcklin — har
vunnit ett berömdt namn genom en innerlig och nobel tolkning af
scliweiz-naturen.
5.
Belgien, »måleriets fosterland», hade under inflytande af fransk konst —
af David, Delaroche, Courbet — upptagit och fört vidare nya ideer, hade gjort
historiemåleriet modernt, hade uppammat det sociala måleriet, arbetare- och
proletärgenren, och förde dessa in äfven i skulpturen. I Belgien, »det svarta
landet», fabrikernas och stenkolsrökens land, där de sociala
missförhållandena varit och äro kanske mera skriande, i alla händelser mera i ögonen
fallande än annorstädes, blef armodet också med skärpa påpekadt i konsten
— med ibland sentimental, ibland brutal realism, ofta med starkt manligt
uttryck, fritt från all fadd konvention och allt naturförskönande. Där var,
sedan Courbets kraftiga framställningssätt visat väg, Charles de Groux de
olyckligas, lidandets målare, melankoliens, smutsens i de fattiges kyffen —
det är ett undantag, då han i »Bordsbönen» låter bondfamiljen ha både hälsa
och trefnad, snygga kläder och mat på bordet. Henri de Braekeleer målade
det stillsamma arbetet och det gamla Antwerpen med något af Meissonniers
och Leys’ eller de gamla mästarnes omsorg och detaljkärlek. Constantin
Meunier, som senare öfvergick till skulpturen, skildrade — efter att ha
försökt sig med historiska scener och äfven med kyrkofresker — grufarbetarnes
lif i dess dagliga enahanda och deras miljö, de tröstlösa fabriksdistrikten
med marken förbränd, oändliga tegelmurar och himlen svart af röken från
tusen fabriksskorstenar. Tungt allvar utmärker såväl honom som flertalet af
de andra skildrarne af det moderna arbetets trälar och vilkor. En af dem,
Charles Hermans, stälde i en mycket känd stor tafla (från 1875, i Bruxelles’
museum) de till sitt arbete i morgonstunden gående blusmännen gent emot
de från festlokalen utströmmande maskeradgästerna, främst en drucken
gentleman med en halfvärldsdam i siden under hvar arm. Många motstycken
till denna morgongryningsbild framkommo under 1870- och 80-talen — både
i Belgien och annorstädes.
Det historiska måleriet blef dock ej inakadt undan af den brutala
samtidsrealismen. På världsutställningen 1878 visade af alla utom-franska länder
Belgien, jämte Österrike-Ungern, de ståtligaste alster af det moderniserade
316.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
