Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Valörmåleriets genombrott - 5. Modernismen i Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALÖRMÅLERIETS GENOMBROTT.
realistiska och koloristiska historiemåleriet. Detta var imponerande frodigt
och färgstarkt representeradt af Clysenaar, Stallaert (»Didos död»), Pauvels,
Wauters (den vansinnige Hugo van der Goos lugnas medelst sång af korgossar).
En plats för sig upptogs af Charles Verlat i hans orientaliska bilder med
brännande sol öfver gul mark och gulbrända terrakottafärgade eller blankt svarta,
svettiga människor.
I sin skildring af »Nous voulons Barrabas» inför han den moderna Orientens
drickspenningshungriga slödder i den heliga historien, låter flocken draga 1 väg med den befriade
Barrabas, en humoristisk gammal galgfågel, som svängande sina afskurna rep skränar i kapp med
stallbröderna, där han bäres i triumf på deras axlar. Samma lif och fart som här finns i
Ver-lats djurbilder, strid i öknen mellan lejon och bufflar m. fl.
Det eleganta måleriet, där Stevens varit föraren, och porträttet, där —
i Belgien liksom i Frankrike — flera af den stora stilens representanter
utmärkte sig genom själfull uppfattning och fin karaktäriseringsförmåga
(Vauters, Clysenaar), ha liksom landskapet flere mästare, värda det namnet,
att framvisa. Boutenger, Heymans, Baron sidoställas med
Fontainebleau-männen och ha blifvit kallade Belgiens Corot, Millet och Rousseau. Courtens i
storslagna landskap, Emil Claus i färgkraftiga, med våldsam styrka
genomförda solstudier — boskapen vadar öfver en bäck m. fl. — Verstraete, Dierck
representera god och sund kolorism. Konstnivån är allt fortfarande hög och
valörmåleriet äger på alla områden sina skickliga och känsliga företrädare.
Inom det unga släktledet märkes bland andra Laermans, som i sina bilder
af fattigmans lif (den husvilla familjen vandrande i snövinter förbi byn med
alla sina tillhörigheter i ett knyte, den blinde gubben, som af en liten flicka
ledes genom ett frodigt landskap, som han ej kan se och hon ej bryr sig om
att se på) visar skarp blick för karaktären och intimitet i uttryck och rörelse.
I Holland blef valörmåleriet snart bofast, de stämningar, kustlandets
fuktiga, dunstfylda luft dagligen erbjuder, äro enkom ägnade att utbilda
kolorister. Det holländska måleriet blef mera fastväxt vid det hörn af tillvaron,
det afbildar utan att tröttna och utan fruktan för att upprepa sig själft, än
hvad fallet är med det belgiska, och det holländska höll sig inom trängre
gränser, blef mera enhetligt och samladt. Man känner alltid igen sig och
känner sig snart hemmastadd, när man på en utställning kommer in i
hollän-darnes afdelning. Man ser gator och kanaler och gamla trefliga hus med
höga tegeltak och små fönster, som trängas på väggarne. Eller frodiga fält
med väderkvarnar, båtar som halas fram genom kanalen, som skär igenom
fältet. Man ser hamnar med skepp i sotfyld luft, dynernas långa, lugna
linier eller utsikter utåt hafvet under en regndiger himmel med hopade moln.
Och interiören, stugan med fönstret i bakgrunden, husmodren i hvit mössa
vid sitt arbete, barnen lekande på golfvet, fadern som knyter sitt nät. Eller
vakar en ensam kvinna vid sjuksängen, medan skuggorna kläda stugan i
svart. Det hela är afgjordt och betonadt valörmåleri, holländarne måla hellre
luft ån lokalfärger. Sitt lands natur måla de med studieglädje och ge dess
karaktär med omedelbarhet och kärlek, och om folkets hvardagslif berätta de
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
