Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Valörmåleriets genombrott - 5. Modernismen i Belgien - Holland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅEHUNDEADETS KONST.
stilla, ärligt, utan affektation. De kunna vara bra nog lika hvarandra i
uppfattning och målningssätt, dessa holländske målare, man får intrycket mera
af riktningen än af olika personligheter.
Modernisten inom det holländska måleriet blef Josef Israels, det
holländska fiskarefolkets Millet (f. 1824).
Han växte upp i ett judekvarters ljusfattiga luft, studerade för akademiska lärare i
Amsterdam och Paris, utbildade sig under Delaroche till historiemålare och debuterade som sådan.
Som konvalescent efter en svår sjukdom kom han att vistas en tid i en fiskarby vid
hafskusten, i ensamheten med naturen och folket och långt ifrån atelierer och professorer började
han göra studier af det han såg omkring sig. Han lefde sig in i kustfolkets lif, och därmed
var hans bana bestämd. Utan återvändo har han — sedan han kommit till full klarhet öfver
sig själf och sin uppgift — skildrat fiskarenas hem i det hvardagliga, hafvets arbetare men hellre
kvinnorna och barnen. Alltid målar han för målningens, aldrig för ett berättande innehålls
skull, ty sådant flnns endast i en och annan af hans taflor af tidigare datum. Enkel,
osammansatt känsla finns det däremot, stilla lyrik utan många ord men innerligt känd. Ett par toner
är för Israels liksom för Millet nog att gifva ett starkt känsloackord — i flera raderingar har
han med de minsta medel nått det största intima känslodjup.
Hans uttryckssätt visar påverkning af Rembrandt men äfven af Millet. Hans färgskala är
genomgående mörk, så som den sparsamma dagern i stugorna med belysning endast från ett
lågt litet fönster gjort den. Luften i rummet är trovärdigt och stämningsfullt återgifven. Något
betänksam blir man likväl, när man i Israels’ friluftsmotiv, bilder från hafsstranden, månsken
öfver slättbygd, återfinner samma svarta toner och samma färgskala som i interiörerna. Här
verkar den maner. Eller finnas dessa sotaktiga toner i Hollands luft? Ett sakförhållande är
att man återfinner dem hos flera holländska målare efter Israels. Han kan dock göra friska
och glädtiga luftstudier, och solen är ej en gång för alla bannlyst ur hans synkrets, där det grå,
det mörka och melankoliska dock är förhärskande.
Fina kolorister och äkta målare har Holland haft flera. Bisschop, Neuhuys m. fi.
interiörmålare, Jongkind — som mest lefde i Frankrike, en ytterst känslig stämningsmålare — de båda
Maris, de präktiga boskapsmålarne de Haas och Mauve, Mesdag och andra marinmålare.
De holländska stugorna och det godmodiga fiskarfolket har ofta blifvit skildradt, äfven af
främmande konstnärer, ur dflsseldorfssynpunkt bland andra af Fagerlin — hos honom äro de
pyntade stugorna lika ljusa ocli glada, som de äro mörka, fulla af vemod och hemligheter hos
Israels — ur modern koloristisk synpunkt bland andra af Gari Melchers, som tagit till sin
specialitet den gladlynte unge fiskaren och den säkert mera godhjärtade än efter ytan att döma
iutelligenta unga kvinnan med de stora ljusa ögonen och den långa näsan. Melchers’ i naturlig
storlek hållna, bredt och ändå lugnt och med omsorg målade figurer, 1 klara, ljusa färger med
samma gröna väggpanel som hos Fagerlin till fond och med osökt karaktäristik i det rättframma
studiet, äro lika typiska för samtidens sträfvan som Fagerlins >Svartsjuka> eller »Frieriet» var
för 1860-talets smak.
Gari Melchers (f. 1860) kan ställas som typ för dessa amerikanska
konst-Härer, som utbildat sig och äro bofasta i Europa, som upptagit den ena eller
andra skolans sträfvan och uppgått i dess uttryckssätt och som — absolut
fria från allt traditionelt — också äro fria från nationella förutsättningar.
Amerika hade ej uppfödt en konst, som kunde kallas landets egendom
—- den nya världens invånare hade haft annat att tänka på än
tillfredsställandet af lifvets skönhetsbehof. De konstnärer, som där uppträdde, hade
europeisk skola, engelsk, romersk, tysk, innan det blef Paris, som bildade
utgångspunkten äfven för Amerikas moderna måleri. Salongsklassicismen
liksom orientmåleriet och den moderna genren fingo sina amerikanska idkare
318.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
