Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅEHUNDEADETS KONST.
på årsdagen af hennes död, då han knäböjande ligger försänkt i drömmar och minnen, är »Dantes
dröm» (i olja 1870) det mest betydande af de verk, som Vita nuova inspirerat honom till — enligt
mångas åsikt också det verk, där han mest helt och uttrycksfullt ger sin talang samlad inom en
enda rams gränser. Det är ock hans största målning. Han låter Dante föras fram till den döda
Beatrice af kärlekens gud, som böjer sig ner och kysser henne å hans vägnar. Två i grönt
klädda kvinnogestalter hålla ett blombeströdt kläde öfver henne för att i nästa ögonblick sänka
det ner öfver den döda och dölja henne för honom.
Det djupt kända själsuttrycket är jämte färgens glödande, brännande mystik det för
Ros-settis konst mest utmärkande under hans senare period. Under lians första skede ha hans
kompositioner i regeln ett berättande innehåll. Teckningen visar sträfvan efter primitivt uttryck,
likväl mera efter italiensk prerafaelitisk anda än efter florentinarnes stil. Rossetti var för öfrigt
aldrig stark i teckningen. Under sitt andra skede väljer han gärna en ensam gestalt, som
symboliserar en känsla eller tanke eller som är målad för sin egen skull, för sin på en gång
sensuella och mystiskt förandligade skönhets skull. Till detta skede höra, förutom Beata Beatrix,
»Lady Lilith», kammande ut sitt hår, en spegel i handen, i knäet en krans af hvita blommor,
rosor bakom hennes hufvud, smycken strödda på bordet, ett landskap återgifvet i toalettens
spegel, och »The day dream», samma dam sittande ute i en löfsal, med samma drömmande blick,
en öppen bok i knäet, handen jämte en lilja sysslolöst hvilande på boken. Dit höra »Jolie
cæur», »La donna della fenestra», — den scen ur Vita nuova, då Dante, förkrossad efter
Beatrices död, får syn på den mystiska höga dam, som skall skänka tröst åt hans sargade hjärta
— och »The blessed damozel». Men knappast ger den saliga ungmön i bild diktens intryck af
innerlighet. Man kan ej utan särskild förklaring veta, att det är i himmelriket denna pyntade
dam befinner sig, och man förstår ej hvad de två bevingade unge männen ha där att göra.
Alltid är det i dessa bilder den döda Lizzie, som uppstår, förklarad af den efterlefvandes
saknad och kärlek, alltid stilla sorgsen, med något hinsides, något slocknadt och borta i de
stora ögonens stirrande, heta blick och i läpparnas hårda linie — en skalds fantasiskapelse!
diktad på grundval af ett intressant kvinnoansikte, ett älskadt minne.
Rossetti lefde numera ett från världen afskildt lif med en liten krets trofasta vänner
omkring sig. I de 1881 utkomna nya dikterna — särskildt i sonetterna »Lifvets hus» — pejlade
han det mänskliga själslifvet ännu djupare än förr. Året därpå dog han, ödelagd af nervositet,
af nattvak och af morfin, som han användt i stora doser mot sömnlösheten.
Till den storartade framgång, hans sedan samlade och utstälda målningar
hade, är orsaken lätt att finna i den fängslande, bedårande och för samtiden
nya känslovärld, hvars förlåt han drog till sidan, en värld af nervositet,
skönhetstörst, dröm, opiumrus, smärtsam sinnlighet. Det smäktande, smärtfullt
ljufva, sfinxartade, som fans i Rossettis kvinnoideal, blef på modet och
öfvergick i andra konstnärers fantasi. Rossettis blodfulla, stämningsmättade måleri
med dess glödande mörka färgklang, dess lysande violetta, röda, gröna toner
väckte genklang hos skalder liksom hos målare. Flera karaktärsdrag i den
närmast efteråt följande tidens engelska måleri äro lätta att leda tillbaka till
honom såsom upphofsmannen. Hans riktning afspeglade ett modernt och
förfinadt känslolif i en form, upptagen — fastän ej lånad — från florentinare,
»en konst, som med känslans nästan barnsliga naivitet förenar sjukligt
fin-smakeri, det mest uppmärksamma och själfulla studium af de gamle med fritt
skapande modern fantasi, teckningens elegans och säkerhet och färgens
individualitet med afsiktligt, ohjälpligt famlande». En konstgjord värld med
öfverhettad luft och drifhusblomster, en värld, där människorna gå i sömnen,
stirrande framför sig, alla i samma ohjälpliga förvåning, utan tanke och utan
332.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
