Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS KONST.
måleriska egenskaper. I sina kartonger till glasfönster fortsätter Crane pä Burne-Jones’ väg,
utfyllande den stiliserade teckningen med starka lysande färger.
Jämte Walter Crane blefvo Caldecott, Käte Greenaway och Robert
Anning-Bell barnens tecknare, som illustrerade fésagor och humoristiska legender men
äfven samtidslif. Skarp iakttagelseförmåga och hvass satir hade utmärkt de
engelska tecknarne. I seklets förra halfdel hade Rowlandson och Cruiksbank
varit den politiska karrikatyrens mästare, den förre en besk och brutal
pessimist, den senare lika frisk
observatör som skarp
karaktäristiker. Senare blefvo
framför andra John Leech, George
du Maurier, Charles Keene den
engelska societetens
humoristiska skildrare. I motsats till
det raska och rakt på saken
gående teckningssätt, de
använde, blef de af
prerafaeliterna påverkade tecknarnes
framställningssätt uttryck för
sökandet efter förenkling i
uttrycksmedlen, stiliserad
karaktär i linierna.
Den prerafaelitiska
riktningen har genomlefvat sin
dag och kan nu betraktas som
ett afslutadt helt. Den utgår
från ettskarptdetaljeradt
verk-lighetsafbildande i förening
med ett konsekvent
undvikande af naturförskönande—
i Madox Browns, Millais’,
Hunts, Rossettis tidigare verk.
Under påverkan af en gammal
tids formskatt leder den till
en följdriktigt genomförd stilisering, omdiktning af verkligheten. Afgjordt
reaktionär blir den för en tid ett uttryck för lynnet hos en själsaristokratisk
krets inom det folk och det land, där den uppkommit. I förening med
strömningar på kontinenten i besläktad anda — om ock i lynne och uttryck
annorlunda — ger den upphof till en syntetisk konst med större synvidder och större
möjligheter till utveckling än hvad den engelska kretsen ensam visat sig förfoga
öfver. Inom England får den sitt hufvudsakliga resultat på områden, åt hvilka
de första prerafaeliterna ägnade föga uppmärksamhet: de tillämpade konsterna.
CRANE: UR FLORAS FEST.
Teckning.
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
