Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Modern fantasikonst och modern realism - 4. Tyskland: Böcklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN FANTASIKONST OCH MODERN -REALISM.
4.
1 Tyskland ha under tiden konstnärer stått fram, som fört den länge
häcklade och utskrattade fantasikonsten till erkännande. Nu liksom i
århundradets början är det hufvudsakligen i Rom, den tyska idealkonsten söker
och vinner ny lefnadskraft. Under Italiens sol ha Feuerbach och Böcklin
lärt känna sig själfva — Rom, sade Feuerbach, anvisar åt en hvar hans rätta
plats — Rom var ock den plats, där des Marées och Adolf Hildebrand gingo
i skola, och Thoma liksom Klinger har rönt ett mäktigt inflytande af
kampanj ans stora lugn och stora linier.
Den germanska fantasikonstens största namn, den tyska konstens stora
skald och den tyska poesiens stora målare är Arnold Böcklin. Han blef en
gammal man, innan det tyska folket lärde sig inse, hvad det ägde i honom.
Ännu på 1880-talet var den allmänna åsikten — hos dem, som ej ansågo
honom vara en ren humbug, som dref gäck med publiken — att Böcklin var
en excentrisk fantast och sensationsmålare, som offrade skönhet och harmoni
för att väcka uppseende. Man var långt ifrån öfvertygad om värdet i hans
»Zukunftsmalerei», som hade ingenting gemensamt med de i Berlin och
München erkända metoderna. Men på 1890-talet har han blifvit upphöjd till
samtidens ypperste konstnär, särskildt som landskapsmålare århundradets
störste, förkunnaren af ett nytt naturevangelium af den största kulturella
betydelse, fullföljaren af Goethes, Carstens’, Prellers, Feuerbachs sträfvan att i
konsten förena det grekiska och det germanska,’ Helena och Faust.
Arnold Böcklin (f. i Basel 1827) hör ej till de konstnärer, som funno vägen banad för sig
och möttes med förstående och välvilja. Tvärtom var han under mer än hälften af sin lefnad
den förbisedde. Förde ett oroligt, hemlöst och rolöst kringflackande lif under
näringsbekymmer och motgångar. Efter studier i Basel, Gent, Dusseldorf, där han som Schirmers lärjunge
tillegnade sig dennes teknik (se »Nymf vid en källa» 1855 i Schacks galleri och »Nymf och
faun» 1856, Fürstenbergs galleri, Göteborg, båda målade 1 brun, mörk, mustig färgskala) —
och efter en kort tid i Antwerpen och Paris vistades han från 1850 7 år i Rom, en gladlynt
ung man, som ej lät sig tyngas af bekymmer för morgondagen. Han gifte sig med en romersk
flicka, fattig som han själf, fick stor familj, lefde zigenarlif, sjöng första bas 1 kvartetten,
omvände sina kamrater till att måla eller modellera nymfer, Pan och Psyke, var själf påverkad af
Frans Dreber, som målade »Sappho vid hafsstranden», »Dianas jakt» ocli dylikt, väckte
förvåning och uppmärksamhet med »Pan i vassen», som förekom på MQnchenutställningen 1857
och köptes af Ludvig I för Nya pinakoteket — kung Ludvig, som skänkt Munchen de
Eginetiska skulpturerna, den Cornelianska kartongkonsten och den Rottmanska klassicismen, förde nu
äfven den nya naturromantiken dit in, en främling i den tidens Mfinchenkonst.
Efter ett par år i Weimar — där äfven Preller och Genelli då voro bofasta — följde åter
fyra år i Italien, 1862—66. Grefve Schack bestälde eller köpte nu af Böcklin den ena taflan efter
den andra — den bästa samling af Böcklins verk finns i hans galleri. Från Weimar härstammade
den 1 färgen om Preller påminnande herden som flyr för den skrattande Pan i bergen, i Italien
tillkom den likaledes om Prellers romantiska klassicism påminnande »Villa vid hafvet», 1864.
Böcklin hade ej tillhört de konstnärer, hvilkas uppgift och område äro frän deras första steg
utstakade, han hade varit smidig och läraktig, sökt ett uttryckssätt, men han behöfde tid att
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
