Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Modern fantasikonst och modern realism - 4. Tyskland: Böcklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅEHUNDBADET8 KONST.
’lefva sig till sin egen konstnärliga personlighet. Nu upptäcker han hafvet, böljornas lif, ger
i sina hafsmän och sirener något helt nytt, helt och hållet hans eget. Efter några år i Basel
och en tid i München vistas han från 1874 till 85 åter i Italien, mest i Firenze. Ett idylliskt drag
är nu ofta utmärkande för hans kompositioner, den florentinska naturen inspirerar honom till
dessa vårtaflor af ostörd hvilande ro, naturen fridfullt stilla, befolkad af lika stillsamma,
drömmande väsen — en modern återklang af den melodi, som susar genom ßotticellis och
Giorgi-ones färgdikter och genom hela det gudomliga konstverk, som kallas Arnodalen. Han
diktade nu ock »De saligas ö» och »De dödas ö», Prometeus, jättestor, utsträckt öfver klippornas
kam uppe bland molnen, Herakles’ helgedom, den heliga lunden och lVågornas lek». I den
ena färgdikten härskar upphöjdt tempellugn, i den andra gapskratt och kullerbyttor af lystna
centaurer och lekfulla hafsnymfer. Nu skapar han vid det bästa lynne de båda groteska
faunerna, som göra stora ögon då de få syn på den slumrande Diana, nu den gamle fiolspelande
eremiten och nu den i gemytligt småleende sagostämning hållna bilden af Gud fader, då han
visar lustgårdens härlighet för den unge förvånade Adam. Aldrig förr eller senare var mästaren
i en följd af arbeten så helt och fullt Böcklin som under detta skede.
Och när han åter dragit norr ut öfver Alperna och lefde i sitt hemland mellan
bergshöjderna, då följde som sista numret i serien af dessa sagobilder »Tystnaden i skogen» (1885), den
härligt funna dikten om Saga, som mellan de höga pelarliknande trädstammarna kommer ut ur
skogens mörka djup ridande på enhörningen, både det fantastiska sagodjuret med dess blanka
ögon och dess ljudlösa steg på gräset och den drömmande unga kvinnan, stark och frisk som
naturens egen dotter, symboler af allt som är hemlighetsfullt inne i tusenmilsskogens gröna
gömslen, där vandraren hör tystnaden tala, om han har öra för slikt.*
Från denna hans sclrweizertid stammar ock bland annat den humoristiska »Centauren i
by-smedjan» (1887), uppslaget möjligen påverkadt af Joerdans gemytliga tafla, satyren på besök i
bondens stuga, i Pinakoteket i München. Den gamle hvithårige centauren har kommit ned från
bergsbygden för att få skor på hofvarne — det är ej nog att vara centaur, man bör ock vara
chic — och hans ankomst till smedjan väcker mera förvåning än rädsla hos smeden och
grannarne. Den ärevördige fyrbente ser så oförarglig ut, och det är med en så belefvad och så
vältaligt inbjudande handrörelse, han placerar sin framfot uppe på en stubbe, att smeden ej kan
annat än ta väl emot den gamle hedersknyffeln.
Böcklin lefver eljest under denna tid mest i sina gamla stämningar, målar »Stillheten på
hafvet» och en ny »hafsidyll» — familjelif bland hafsfolket. I »Lifvets ö» varierar lian »De
saligas ö». Och i »Vita somnium breve» upptar ban sin stil från Firenze och tankemåleriet
med symboliska figurer: i förgrunden barnen lekande i gräset vid bäcken, där de låta en blomma
segla utför, i mellanplanet den unga flickan drömmande, väntande med blommor i sina händer och
den unge mannen vändande henne ryggen för att i krigardräkt rida ut i äfventyrens värld, och i
bakgrunden gubben, den lefnadströtte, och bakom denne ses döden med sin staf, färdig att hugga till.
Från 1890-talet — sedan 1895 har den gamle Böcklin varit bofast 1 närheten af Firenze
— stamma de båda triptykerna »Mariasagan» och »Venus Genitrix», »Den helige Antonius
predikar för Askarna», »Cimbrerstriden», »Kriget», som han 1896 skildrar i gestalt af fyra
apokalyptiska ryttare, susande fram med facklor och gissel i molnen öfver en italiensk stad med dess
stilla trädgårdar och murar, mellan hvilka ett par rökpelare börja slå upp mot skyn.
Böcklin är alltid stadd på resa i fantasiens land, lian målar alltid det,
som är på »andra sidan sjön». Nutidslifvet och människorna, han ser omkring
sig, äro föga frestande för honom. Han målar hafsidyller i München och »Lifvets
ö» i Zurich. Han för sina naturintryck med sig, magasinerade i hjärnan, och när
han tar fram dem, äro de friska, som hade han dem omedelbart för sina ögon.
* Det var i förbigående sagdt ej Böcklin själf, som hittade på de poetiska titlarne för sina
taflor — det var deras första utställare i Berlin, konsthandlaren Fritz Gurlitt, som för katalogen
uppfann dessa titlar: »Tystnaden i skogen» och »Böljornas lek».
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
