Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Modern fantasikonst och modern realism - 5. Marées, Thoma, Stuck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN FANTASIKONST OCH MODERN -REALISM.
Född 1857 i Leipzig var han lärjunge af Gussow, debuterade i Berlin 1878 med tre helt
olikartade arbeten, en realistisk oljemålning »Spaziergänger» — en skarpt pointerad situation:
en ung herre, som utanför Berlin finner sig öfverfallen af fyra vagabonder och som intagit
försvarsställning med ryggen mot en mur och revolvern i hand, medan de fyra med sina
knölpåkar stå villrådiga om anfallssättet — och två serier teckningar, den ena kompositioner ur
Kristi lefnad, den andra »Parafras öfver en funnen handske». Det var en debut, som kunde
sätta myror i hufvudet på kritiken. Energisk realism fanns i »Spaziergänger», spetsig
karaktäristik i Kristuscykeln — som med orätt blef kallad persifflerande — och 1 »Handsken» fanns
fantastik och lyrik, det var en kärlekshistoria men ej scener ur den utan fantasier öfver den.
Hedan vid denna debut möttes Klinger med häpnad och harm men ock med intresse.
Det dröjde ej länge förrän intresset hos den lilla krets, hans konst vunnit, ökades till visshet
om, att här var en betydande konstnär född. Men hos de mindre förstående hölls förargelsen
länge vid lif och blossade gång på gång upp med ökad styrka.
I radernålen fick Klinger det vapen, som passade till hans läggning. Det var nära nog
uteslutande som etsare, han under de följande åren gjorde sig känd. Han vistades i Bruxelles,
i Mfinchen och sedan tre år i Paris (1883—86), utan att någonsin gå upp i det lif, han såg
omkring sig, okänd och ostörd arbetande och mediterande. Hans tämligen svaga teknik utbildades
under stränga naturstudier från en tämligen sorglös dilettantism i uttrycket — hans
ungdoms-teckningar äro helt beskedliga och visa ingen ursprunglighet, modellstudiet är ytligt, formkänslan
föga genombildad — till en stil, som är hans egen, han vann småningom en fast teckning i
hvassa, säkra linier af sträng realism, fri från hvarje generalisering, hvarje medgifvande åt ett
sökande efter »den ädla konturen», den abstrakta skönheten. Likaså är afståndet stort mellan
hans äldre etsningar i aqua tinta och de senare med kombinering af olika tekniska
förfaringssätt. Den han lärde mest af, det är uppenbarligen Rops.
Radering (ur serien Vom Tode).
KLINGER: OÖDEN SOM FÖRLÖSARE.
Nordensvan, Konsthistoria. 48.
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
