Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het i naturåtergifvandet. Något senare inför Breda från England, där han
vistades 1787—1796, en stark kolorit och en rask, nervös penselföring,
helt olikartad de uttryckssätt, de i Paris och annorstädes skolade svenska
målarne tillegnat sig.
Från Italien kornmo slutligen skedets mest omdanande impulser. Till
Rom hade slottsbyggets och akademiens resepensionärer begifvit sig för att
studera den stora konsten. De hade ej brådt att komma hem igen,
Masre-liez stannade i Rom i fjorton, Sergel i elfva år. Dessa båda biefvo
den nyklassiska rörelsens första målsmän i Sveriges måleri och skulptur.
Vid deras sida står som rörelsens teoretiker Karl August Ehrensvärd,
grefve och generalamiral, dilettant och curieux i tidens anda, tänkare och
analytiker men mera böjd att diskutera med några utvalda vänner än att
söka upplysa en större allmänhet.
Öfvertygelsen om antikens öfverlägsenhet öfver all modern konst var
djupt rotad hos honom liksom hos Louis Masreliez. Hos grekerna och
hos Rafael — ytlrade denne i silt inträdestal i Vitterhets-, historie- och
antikvitetsakademien 1803 — fanns »den ädla enkelheten, den lugna
storheten». Grekerna sökte fullkomlighet i konsten, »icke med skildring af
naturen sådan hon är, utan sådan hon i dess fullkomlighet kan och borde
vara». Grekernas mästerstycken kunna tjäna »till en grund för omdömet
om själfva naturens fullkomlighet, ty man kan dristigt säga, att såväl en
mans- som en kvinnobild, betraktade på konstens sida, äro mer eller
mindre förträffliga, allt som deras proportioner mer eller mindre instämma
med de antika». Som prof på den mest sublima konst nämner han
Her-mes i Vatikanen och den belvederiske Apollos »öfvermänskliga
proportioner». Det är sålunda-1700-talets nyklassicisters credo, Masreliez i detta
programtal uttalar. Hans verksamhet faller hufvudsakligen inom den
dekorativa konsten. Med outtömlig idérikedom och med djupa studier i
antikens mönstervärld och formtyper liksom i dess symbolik utförde han
rumsdekorationer i den pompejianska stil, som kom på modet i Sverige
på 1780-talet och som bildade öfvergången mellan gustaviansk stil och
empire.
Johan Tobias Sergel (f. i Stockholm 1740 af tyska föräldrar, d. 1814)
blef den svenska 1700*talskonstens största namn. Han har sin plats i
konsthistorien som en af klassicismens vägbrytare före Canova och
Thorvald-sen. I utlandet har han blifvit föga känd, han lämnade Rom redan 1778,
när han stod i sin fulla kraft, och hans minne blef där undanskymdt af
nya talanger. Han kan endast studeras i Sverige. De två af hans
arbeten, som funnits i Louvre, faunen och Otryades — den sistnämde
receptionsstycke i franska akademien — försvunno därifrån under
revolutionen, och namnet Sergel har för Louvres besökare ända till för få år
sedan varit förknippadt med en plump och löjlig faun från senantiken.
Själf berömde sig Sergel på gamla dagar af att han varit den förste
unge skulptör, »som vågat endast och allenast följa naturen efter de gamles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
