grefvinnan själf? (Lyssnar. Mina niger och säger ofantligt blidt.) Tackar så mycket! — Tackar så mycket! — Det skall jag visst framföra. — Frun är inte hemma nu, men jag väntar henne i hvarje minut. (Lyssnar.) I morgon? — Jo! Jo! Var det half två eller två? — (Lyssnar.) Jo, det skall jag visst framföra! (Niger ånyo.) Tackar så mycket! — Jo! (Lyssnar.) Nej! (Lyssnar.) Jo! — — Jo — var det förresten något? — (Lyssnar.) Nej! — (Lyssnar.) Jo! — Det skall jag visst! — (Ringer af.) (Kommer fram på scenen.) Det var då för väl att käringen inte ville komma i kväll! — Men se, i kväll ska då ingen slippa in, om jag får råda! — Om man bara kunde få herrskapet att själfva ge sig af! — Att Anna gör kaffekalas för tjugufyra personer! — Och hela hennes herrskap på landet i två hela dar! — Det kan man kalla tur! — Oj! Oj! Hvad det ska bli lifvadt! (Det ringer starkt på tamburklockan.) Så! Nu är det för galet igen! Nu är det väl visiter! (Hon går ut och öppnar tamburdörren för brukspatron Sommerberg, som går direkt in i salongen.)

Andra scenen.

<tab><tab>MINA. SOMMERBERG. mina. Frun är inte hemma, och jag vet inte alls när hon kommer igen. sommerberg. Är hon inte hemma i dag heller! — Det är fjärde gången, jag har sökt henne förgäfves. — Men se nu slår jag mig verkligen till ro, tills hon kommer, för jag lämnar inte Stockholm