sommerberg (mildt förtviflad). Hvilken älskling var det som ringde nu, om man får fråga? fru francke (till fröken Witt). Det var Annette, som skall göra om sin gråa, sidenklädning, den du vet, med den skära chiffonen. — Hon ville ha litet råd angående lifvet. Tycker du inte att — — (Det ringer starkt på tamburklockan.)

Åttonde scenen.

<tab><tab>DE FÖRRE. KONSUL EGERT. konsul egert (nickar till fru Francke, räcker fröken Witt handen).: fru francke. Känner du igen honom här? (Drar Sommerberg fram för konsuln.) konsuln. Ja — ja — är det inte? fru francke. Farbror Sommerberg! Det är visst ännu längre, sedan du såg honom, men tycker du inte, att han är sig alldeles lik, när du betraktar honom närmare? konsuln. Det tror jag visst, och jag skall genast göra det. Slå dig ner, bästa farbror, jag ska bara telefonera ett tag. (Går till telefonen vid sill skrifbord.) Hallå! — Jo, det är konsuln! — Jag glömde säga, att om häradshöfdingen tittar upp, så säg honom, att jag fick lof att gå hem litet tidigare, men att han kan träffa mig i morgon klockan elfva på kontoret. (Lyssnar.) Nej! — Det var intet vidare! (Ringer af.) konsuln (till Sommerberg). Jaså, farbror är uppe